Häng Vargen

Häng. Gällivarehäng. Ett uttryck för ofylld byxbak, som dinglade ända ner till knävecken. Jag upplevde själv detta under tidigt 60-tal.

Vilket slöseri med tyg. Det var nog en och annan, som trodde att tältavdelningen sålde dessa vedervärdiga modeller.

Det var aldrig ett mode. Byxorna var så fantasilösa, så det hade varit överambitiöst att sy efter ett mönster. Formen var en katastrof.

Förmodligen kan orsaken ha varit att plagget köptes på tillväxt, och då skulle det användas i si så där 2-3 år. Bara de satt bra i midjan, så var det okey. Men ett var då lika, som Amen i kyrkan. Kom någon spatserande med hänget, så var det omöjligt att kväva skrattsalvorna. I hård vind, var det riskabelt att vistas utomhus. Man kunde närapå nyttja plagget som en luftballong. En oplanerad flygtur i det fria. Vad sägs om det?

Gällivarehänget var så att säga före sin tid, och marknadsfördes utan reklam.

Det finns en "kusin" till detta stuk, som nu för tiden används vid skateboardåkning och hip-hop. Det hänget är ett innemode bland tonåringar. Det är både småtufft och charmigt, och tack och lov är det ljusår från Gällivarehänget.

Detta uttryck har, tro det eller ej, faktiskt nått ända till Medelhavsländerna. Döm om min förvåning, när jag under september 1998 semestrade på Kreta, och kom i samspråk med en inhemsk servitör. På knagglig engelska sade han att han kunde några ord på svenska. Det var hej, godmorgon, skål och Gällivarehäng. Han skrattade, och flaxade demonstrativt med ena handen, mot sin stuss. Det var inte dags för Fågeldansen eller Gäster med Gester. Nej, det var bara en kille som visste vad hänget betyder.

Hur som helst, så var denna uppvisning som i Vings reklam: "Känslan sitter länge kvar".

Ja, ordet har bevisligen vandrat till varmare breddgrader. Jag har inte fördjupat mig i hur ordaflytten har skett. Vem vet. Kanske med flaskpost.

Vargen, ja så var det vargen. Inte den ståtlige, hårt bevakade och jagade vargen John, eller hans släktingar. Nej, det är den tvåbente vargsorten, den som trivs i vår bygd, och gärna utmärker sig med spott och spe. Den har ett hårt fäste, och en stark revirkänsla. Jag har ofta funderat varför, men aldrig begripit denna vargs lömska utspel. Forskarna kanske kommer att finna bot mot detta virushot.

Den dyker upp då och då. Oftast när man minst förväntar sig en visit. Det är som vid ett häftigt väderomslag. Ja, ni förstår, detta handlar om Jantevargen, han som till och med har blivit uppskattad på teaterscener.

Skådespelaren Göran Forsmark har ett flertal gånger gestaltat Jante i sketchen "Mannen från Malmberget", där den röda tråden är: "Du ska inte tro att du är någonting, och du ska inte tro att du blir någonting".

Detta lite skämtsamt om Jante. Nå, vi ska alla vara olika, som en påse lördagsgodis, och därtill respektera olikheterna. Därför låter jag Jantevargens åsikter stärka mig, inte sänka mig. Det är positivt med Jantebesök. Diskussionerna kan ge märkliga överraskningar, som kan bemötas med en krydda humor. Det ger stoff och skapar debatt, och på något underligt sätt så ger det också en smula social samvaro.

Man ska ha högt i tak. Eller har jag fel?

Men alltid vid vargen Jantes varför inte ge smeknamnet Ante påhälsningar, fladdrar mina tankar till: "Det var trevligt när Jante kom, men desto roligare när han gick".

Detta är ett bidrag till Sourze författarskola

Av Britt-Marie Israelsson 16 jan 2003 17:15