Lova!

Inledning;
Vissa löften bör Du nog tänka Dig för innan Du ger! Du vet aldrig när och hur Du kan tvingas uppfylla dem… En kärleksrysare om hur en underbar förälskelse kan få oväntade konsekvenser.

Scen 1
EXT; På stan. Vårdag. Ett nyförälskat par som promenerar i solen. ANNIE A liten, mörk och intensiv, i 20-årsåldern. MARKUS M Lång, ljus och med bägge fötterna på jorden, runt 25.

De skojar, håller handen och pussas. Köper en glass och delar den, sittande på en bänk vid ån. Sången ”Lova!”.

Scen 2
INT; I A:s sovrum. Kväll. De ligger i sängen. A reser sig upp. Tar på sig en kimono. M drar ner henne i sängen igen. Hon skrattar, kysser honom och sätter sig sedan gränsle över honom.

Plötsligt djupt allvarlig ser A på M och säger;

ANNIE
Du måste lova att inte svika mig som alla andra gjort!

MARKUS
Skulle jag svika dig? Du vet ju att jag är hopplöst förlorad… /kysser henne ömt/ Förlorad i dig! /kysser henne igen/

ANNIE
Jag klarar inte av att bli övergiven igen… /kysser honom på halsen/ Först pappa som bara stack… /kysser längre ner/ Sen mamma som skickade iväg mig till ett fosterhem när hon inte ville ha mig längre… Skulle du också svika mig… Då vet jag inte vad jag gör? /försvinner under täcket/

MARKUS
Men Annie…? Jag älskar ju dig! /ser frågande ut/

ANNIE
Lova! /A röst låter dov under täcket, tonen är uppfordrande - Extrem närbild på M/

MARKUS
Jag lovar! /stönar till av njutning, sluter ögonen – Fade out/

Scen 3
INT; A:s kök. Frukost. A och M sitter med varsin koppkaffe. M äter fil och tuggar på en ostsmörgås. A nappar plötsligt åt sig M mobil som ligger på köksbordet. Hon börjar bläddra bland menyerna och går sedan över till telefonboken.

ANNIE
Var står jag? /skrattar lite spänt/ Under Annie eller Älskling?

MARKUS
Annie förstås! Jag visste ju inte att du skulle bli min älskling när vi först träffades.
/ler och fortsätter äta/

ANNIE
Visste du inte? Det visste jag i samma stund jag såg dig!

MARKUS
Visste du? /ser förvånad, fast glad ut/

ANNIE
Japp; ”Där kommer mannen som är mitt öde”, tänkte jag direkt.

MARKUS
Ojojoj… /skrattar retsamt/ Det lät nästan lite väl romantiskt?

ANNIE
Neeeej… /ler lite generat/ Jag menar inte på något fånigt, romantiskt sätt. /paus/ Jag bara visste att du var mitt öde – På gott och ont. I nöd och lust. Tills döden skiljer oss åt – Du vet…?

MARKUS
Men älskling? /ser allvarligt på henne/ Har du inte lite bråttom nu? Vi har ju just träffats! /byter till en skämtsam ton/ Det där låter ju nästan som ett frieri…?

ANNIE
Är’ru alldeles galen? /skrattat högt/ Inte tänker jag gifta mig än på många år! Äh… Du fattar inte! /rycker på axlarna och tittar sedan på mobilen i sin hand/ Vem är Erika?

MARKUS
En jobbarkompis. /lättad över att få en chans att byta samtalsämne/ Hon med de där busiga ungarna, du vet…

ANNIE
Aha… Och Anna. Vem är det?

MARKUS
En gammal skolkamrat...

ANNIE
Och Jasmine?

MARKUS
Men lägg av! Det är bara kompisar på listan.

ANNIE
Inga före detta flickvänner då?

MARKUS
Jo, det kan väl kanske hända… /ler lite retsamt/ Men i så fall är det just ”före detta” de är. Nu har jag ju dig ju! /böjer sig fram för att ge henne en puss men hon drar sig undan/

ANNIE
Bra! /Närbild - är blek och stel i ansiktet/
/Zoomar in en extrem närbild på A:s ögon/
Gör dig av med dem då!

MARKUS
Vaddå? Måste jag radera listan?

ANNIE
Måste? Nejdå – Inte alls! /reser sig häftigt, stel av ilska/ Varsågod!
/slänger mobilen i filmjölken och går där ifrån, M stirrar förvånat på A och på mobilen som är dränkt av fil - Fade out/

Scen 4
INT; M:s hall sent på kvällen. Ytterdörren i fokus. Ljudet av en nyckel som vrids om, handtaget trycks ned. Någon drar ett djupt andetag. Dörren öppnas och M kommer in. Han drar igen dörren bakom sig, sparkar trött av sig skorna och slänger jackan på en stol. Vänder sig om /His PoV/ och står plötsligt öga mot öga med A. M hoppar till av förskräckelse. Hennes ansikte är totalt uttryckslöst och i den skumma hallen skapas underliga skuggor.

MARKUS
Men Guuuud… Ska du skrämma ihjäl mig? Vad gör du här? Skulle du inte sova hos dig i natt? Och jag hos mig…

ANNIE
Jag längtade efter dig! /tonlöst/

MARKUS
Du visste ju att jag skulle bli sen! /låter trött och irriterad. A börjar gråta hejdlöst och kastar sig i M famn/ Men älskling… Vad är det? /han kramar henne ömt/

ANNIE
Jag blir så rädd ibland… /snyftar som ett barn/

MARKUS
Rädd? För vad, vännen? /ömt/

ANNIE
För att bli övergiven igen… Lämnad alldeles ensam…

MARKUS
Älskling… /tröstande/ Du har ju mig!

ANNIE
Visst! /kallt/ Och var fanns du när jag behövde dig då? /hon drar sig undan och vänder honom demonstrativt ryggen medan hon torkar sina tårar/

MARKUS
Men du visste ju att jag skulle på möte i kväll… Eller hur?

ANNIE
Mmm… Möte… /paus/
Med vem? /det sista kommer som en pisksnärt och hon vänder sig snabbt om och ser honom stint i ögonen/

MARKUS
Med styrelsen i bostadsföreningen… /förvånad/ Det sa jag ju!?

ANNIE
Ja… Förlåt! /trycker sig förföriskt mot honom och börjar smeka honom över axlarna och ner över bröstet/ Jag längtade bara så mycket… /kysser honom lätt på munnen/

MARKUS
Det här kommer inte att fungera om du inte litar på mig! /trött/

ANNIE
Men det är klart att jag litar på dig! /kysser honom igen, mer intensivt nu medan händerna går på vandringsfärd över hans kropp/ Förlåt, älsklig!

MARKUS
Mmmm… Åh… Ja… /drar djupt efter andan när hennes hand hittar innanför byxlinningen – Närbild på M/

ANNIE
Vem är det du vill ha? /OoS/

MARKUS
Dig! /stönar till av njutning/ Bara dig, älskling!

ANNIE
Bra! Glöm inte vad du lovat… /trycker sig tätt intill honom och tystar hans svar medan temat från sången ”Lova!” hörs starkare - Fade out/

Scen 5
INT; A:s vardagsrum. Eftermiddag. Hon går oroligt fram och tillbaka. Går hon fram till fönstret och tittar ut. Ser ett par omfamna varandra ute på gatan. /drömbild av M tillsammans med en annan tjej/ Ser sedan att paret är okända. Går fram till telefonen men ångrar sig. I stället går hon fram till skrivbordet och upp en pistol ur en låda. Hon väger den i handen. Ställer sig sedan framför spegeln och siktar mot sitt huvud. /Her PoV/

ANNIE
Pang! /låtsas trycka av pistolen. Plötsligt framträder bilden av skottet i slowmotion på ”riktigt” i spegeln. A blir förskräckt och ryggar bort från spegeln. Extrem närbild/

MARKUS
/OoS/ Hallå! Är du hemma?

ANNIE
Hej, älskling! /Skyndar sig att stoppa ner pistolen i lådan. Bilden fryser på lådan. I bakgrunden hörs hur A går ut till M i hallen - Fade out/

Scen 6
EXT; Utanför M:s kontor. Lunchtid. A står och väntar. Hon ser förväntansfull ut. M kommer ut genom dörren tillsammans med några jobbarkompisar. Han skämtar och skrattar med en av kvinnorna i gruppen. Får syn på A /His PoV/ som står tyst och blek och ser på honom en sekund innan hon vänder och springer snabbt därifrån.

MARKUS
Annie – Vänta! ANNIE!

M springer efter henne men hon hoppar på en buss som precis ska åka. Han ser hennes bleka ansikte genom bakrutan när bussen blickar och svänger ut i trafiken. Han stannar andfådd och vänder sin blick uppåt /His PoV/ där solen strålar och tunna skyar fort far fram över den klarblå himlen. /Fade out/

Scen 7
INT; A:s vardagsrum. Kväll. Inga lampor är tända. A sitter hopkrupen i soffan med benen i kors och en kudde i knäet. Hon tittar tomt framför sig. Det ringer på dörren. Signalen upprepas.

A verkar inte reagera. /OoS - Ljudet av en dörr som öppnas/

MARKUS
Är du hemma? Hallå! Annie? /His PoV när han sökande ser sig omkring. Får syn på A i soffan./

Men där är du ju! Jag har försökt få tag på dig hela dagen…?

A svarar inte utan tittar bara på honom med uttryckslös min. M sätter sig på stolen mittemot henne. Han suckar djupt.

MARKUS
Är du arg? Jag visste ju inte ens att du skulle komma till jobbet…

ANNIE
Arg…? /med tonlös röst som dör ut/ Du lovade!

MARKUS
Vad? /ilsknar till/ Jag lovade att inte svika dig, ja! Och jag är ju här nu. Inte sant?

/paus/ Älskling… Jag orkar inte leva så här…

ANNIE
Inte jag heller… /drar fram pistolen som hon hållit gömd under kudden och väger den tankfullt i handen/

MARKUS
Men vad…? /reser sig förskräckt/
Lägg genast undan den där så diskuterar vi det här i lugn och ro!
/stäcker sig fram för att ta pistolen/

ANNIE
Sitt ner, Markus! /iskall röst, siktar på honom/

MARKUS
/sätter sig/ Vad har jag gjort för fel?

ANNIE
Tills döden skiljer oss åt… Du lovade!

MARKUS
Annie… /vädjande/

ANNIE
Tyst! Jag måste tänka…

MARKUS
Annie - Du behöver hjälp!

ANNIE
Ja, du har rätt! /går fram till honom, siktar med pistolen i hans tinning/ Du får bestämma;

Ska jag skjuta dig, mig eller oss båda?

MARKUS
Annie - Sluta! Jag vill leva! Och det vill du också… Eller hur? /vädjande/
Jag tänker inte svika, Annie… /sträcker sig efter pistolen igen/

ANNIE
Stopp! /siktar mot sitt eget huvud i stället/ Jag skjuter!

MARKUS
Nej, Annie! /sätter sig försiktigt ner/ Släpp pistolen!
/Extrem närbild på A:s skälvande hand med pistolen/

ANNIE
Du eller jag? Du eller jag, älskling? /skrattar till medan hon omväxlande siktar mot sitt eget huvud och hans/ Nehej… Då bestämmer väl jag, då!

M ser henne i ögonen, som är kalla och obevekliga - His PoV. Extrem närbild på M när han uppgivet sluter ögonen > Bilden blir svart. Ett pistolskott ekar. Svart bild. Tystnad.

Sången ”Lova!”. Korta klipp med svaga ljud i bakgrunden som bryter den svarta bilden då och då. Sirener och blåljus. Svart. Poliser med handbojor. Svart. En bår som rullas in i en ambulans. Svart. En stjärnklar himmel. Svart.

Scen 8
Ljudet av änder och strömmande vatten hörs allt starkare bakom musiken. Fade in >
EXT; Vid ån en solig höstdag. Bilden visar bänken bakifrån där ett förälskat par sitter och delar på en glass. Båda har joggarkläder med munkjackor där luvorna uppfällda. När kvinnan böjer sig fram mot mannen drar hon ner luvan från huvudet. Det visar sig vara A. Sången ”Lova!” sjungs fortfarande när bilden fryser medan kysser varandra.
- SLUT -

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

Av Helena Simonsson 15 jan 2003 11:21