sourze.se

Om högerns skuld

Den liberala och konservativa pressen tycker om att behandla
nazistiskt och kommunistiskt förtryck men vill helst slippa kritisera USA-understödda diktaturer.

Man kan undra hur länge det dröjer tills vi får ett tillräckligt avstånd till den nutida historien för att vi skall kunna beskiva den förutsättningslöst - det vill säga helt oberoende av historikerns egen politiska åskådning. Om vi inskränker oss till beskrivningen av brott mot de mänskliga rättigheterna bör dessa givetvis bedömas lika och vara oberoende av var offren och regimerna har sin politiska hemvist. Man skulle kunna börja med den form av statsterrorism som kännetecknade de olika diktaturer som hade makten under 1900-talet. Den värsta formen av statsterrorism är när statsmakten utan vidare låter arrestera människor och att dessa sedan försvinner, ofta efter att varit utsatta för svår tortyr.

Länder som varit utsatta för statsterrorism under 1900-talet är Sovjetunionen, framförallt under Stalin, Tyskland under Hitler, Videlas Argentina och Indonesien under Suharto, för att nämna några av de värsta. Sovjetstatens terrorism är välkänd i Sverige och världen och behöver inte närmare behandlas i denna artikel. Motsvarande terrorism i
Hitlertyskland började enligt min mening på riktigt först 1941 när kriget mot Sovjetunionen tog sin början. Efter maktövertagandet tvingades nazistregimen att föra en försiktig ekonomisk politik, dels därför att ett hårdhänt ingripande mot den judiska befolkningen skulle kunna skapa kaos i ekonomin och dels för att man var rädd för omvärldens reaktion. Den första perioden av nazistiskt styre mellan 1933 och 1939 var förföljelsen av motståndarna av en relativt ringa omfattning och riktade sig i första hand mot kommunisterna av vilka cirka 10 000 sattes i koncentrationsläger omedelbart efter maktövertagandet. Åtskilliga av dessa satt 12 år i dessa läger det vill säga fram till krigsslutet.

Efter anfallet mot Sovjetunionen 1941 blev Tyskland en verklig terrorstat. Man mördade utan urskillning judar, zigenare och de slaviska folken eftersom man ansåg att dessa var mindervärdiga folkslag. De östeuropeiska kommunistiska diktaturerna efter Stalintidens terror tillhörde den milda formen av diktatur där kidnappningar, försvinnanden och mord på oskyldiga var sällsynta. Ett av de sällsynta undantagen i Polen var kidnappningen och mordet på en präst. De skyldiga poliserna blev emellertid i det här fallet åtalade och dömda för mordet. Av västvärldens terrorstater utmärkte sig framförallt i Videlas Argentina 1976-1983 och Suhartos Indonesien 1966-1997. I Argentina tros 30 000 vänsteranhängare ha mördats under diktaturåren och som är vanligt när det är fråga om USA-understödda diktaturer så fick mördarna amnesti när diktaturen hade störtats. I Indonesien anställde Suhartos polis - med det passande namnet Gestapu ! - en massaker på mellan en halv och tre miljoner kommunister och personer som angivits som sådana. Att vara misstänkt räckte för att bli likviderad. Att siffran på de omkomna är så osäker visar att massakern var utan rim och reson. Hitler hade nog önskat sig att krossa kommunismen i Sovjet lika grundligt som Suharto lyckades göra i Indonesien! Men så hade den senare också hjälp av CIA som hjälpte Gestapu genom att överlämna listor på medlemmar i det indonesiska kommunistpartiet. Liksom i fallet Argentina har mördarna vare sig åtalats eller dömts för sina brott.

Av de exempel på statsterrorism som jag tagit upp i denna artikel framgår att åklagare, historiker och journalister i Sverige och västvärldens länder undersöker brott mot de mänskliga rättigherna i vissa länder men verkar vara ointresserade av att beivra likartade brott i andra länder. Brott som begåtts av kommunister och nazister anses som angeläget att beivra särskilt om offren inte är kommunister. Indonesien och Argentina är exempel på länder där man underlåtit att åtala och döma brott mot mänskligheten. I en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid kommer troligen även dessa länder att tvingas att göra upp med sitt smutsiga förflutna.


Om författaren

Författare:
Yngve Karlsson

Om artikeln

Publicerad: 13 jan 2003 17:10

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: