Plötsligt stod du där. Livs levande signifierade du livet i sig. Bortkommen för all framtid vandrade dina tankar bort längst vintergatan och ut i evigheten. Hon är vad som för evigt ansetts vackert. Ofrånkomligt skickades en känsla av det välbefinnande slaget från hjärnan genom kroppen. Det var som om kapilärerna slutits tätt. Varpå min blick höjdes och framför mig stod hon.
Skapelsen som änglalikt utstrålade den glädje, kärlek och värme jag så väl eftersökt. Förstummad stod jag då jag insåg vad det var. En ängel. En juvel som beskyddades av 100 beväpnade vakter och högteknologiska larm. Fasaden var tydlig. Liksom Berlinmuren var denna ogenomtränglig. Jag fick kalla kårar. Uppgivenheten var nära och upplösningen inom räckhåll. "Hej", hörde jag något underbart yttra. Det var hon. Hon hälsade på mig. Jag kunde inte förmå mig själv att hälsa tillbaka. Då försvann ängeln likt en sol i skugga...
Vem var du? Min ängel given av världen...
Detta inlägg är tillägnat Maria ty du är min ängel. Nu och för alltid.
Av Nils Karlsson Pyssling 07 jan 2003 16:07 |
Författare:
Nils Karlsson Pyssling
Publicerad: 07 jan 2003 16:07
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå