Ångestladdat möte med kylan

Vaknade i morse på en rätt hygglig tid, nån gång vid åttasnåret antar jag, tanken var att första dagen på jobbet skulle börjas i tid efter ledigheten. Nåväl, när jag vaknar är jag alltid kissnödig, idag var inte annorlunda än någon annan dag. Jag rullade helt enkelt ur sängen och landade på fötterna, raglade som en drucken ut i badrummet och skvätte runt lite samtidigt som jag försökte hålla balansen. På vägen tillbaka till sängen för lite kvalitetssnooze så kastade jag ett getöga på termometern.

Jag höll på att baxna. Såg jag fel? Kisade igen, gnuggade ögonen. Minus 24 grader. Dra åt helvete! Jag rullade genast in under täcket igen och tänkte för mig själv "en dag borta från jobbet kan ju inte göra så mycket" men kom snart fram till att allt som behövdes var en timme sömn till.

Sagt och gjort, en timme senare lyckas jag dra mig upp och sen in i duschen. Varma strålar med vatten hettade sakta upp min kalla lekamen och till slut kände jag mig redo för rakning och lite frukost.

När allt det här var klart så återstod ångesten. Jag skulle bli tvungen att ha långkalsonger, extra strumpor, underställströja, två t-shirts och allt annat jag skulle kunna hitta att ta på mig. Brr. Sen vänta lite på bussen, på tunnelbanan, sen en minuts promenad från Centralen till kontoret. Uscha-buscha. Kolla termometern en gång till.

Lättnad.

De digitala gudarna hade knarkat ner min termometer så den trodde det var tjugofyra minus ute, när det i själva verket bara var nio minusgrader! Glädje fyllde min kropp, rena värmeböljan!

Nu skulle jag bara behöva långkalsonger, härligt!

Av Tommie Nygren 07 jan 2003 17:09