Skåningar går det bra att skylla på

Nämligen att framställa skåningar som inskränkta, rasistiska bondläppar. I ett land med en konsekvent lagstiftning hade han åkt dit för det där.

Detta är dock i traditionell innerstadsanda. För att slippa ta en debatt i sakfrågan ägnar man sig åt projicering. Alla uppsvenskar är moraliska och kosmopolitiska, medan inskränktheten frodas i den skånska myllan. Där finner vi roten till all ondska och rasism!

Att ta sig en funderare över att Skåne är väldigt överrepresenterat när det gäller mottagandet av invandrare medan Stockholms innerstad fortfarande är lika "vitt" som Berlin 1939, tänker Yohannis inte ett dugg på. Visst är det bekvämt att skylla på någon annan.

I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. Skåningar i allmänhet har inte något större problem att på ett personligt plan umgås med människor oavsett hudfärg eller ursprung förutsatt att de delar vissa grundläggande värderingar. Samtidigt är det min bestämda uppfattning att de gånger jag befunnit mig i Stockholms stad så upplever man ett väldigt segregerat samhälle. Folk umgås inte över de etniska gränserna om inte den främmande personen uppnått en viss status i samhället genom kändisskap eller karriärframgång.

Vad man däremot kan säga om skåningar är att många är kritiska till den förda invandringspolitiken. Senast tog sig detta uttryck i att många röstade på SD. Tidigare har det varit andra. Många svenskar i andra delar av landet delar denna uppfattning men till skillnad från skåningar så saknar de modet att rösta på något som inte är etablerat. Samtidigt är man, som sagt, mindre utsatta för invandringen och dess konsekvenser än vad folk i Skåne är.

Att ha en önskan om att föra en politik som är regeringspolitik i nästan alla andra EU-länder kallar Yohannis rasism! Det är befängt. Skulle han våga jämföra det danska regeringspartiet Venstre med KKK för en dansk? Hans jämförelse saknar all relevans.

Om valet i Skåne råkat falla på SD så är det möjligtvis en aning olyckligt med tanke på deras historiska ursprung, men det har sin förklaring i att alla etablerade partier har kapitulerat i den fråga som anses viktigast för många, och närmast tävlar med varandra om vem som kan vara mest politisk korrekt.

Program som Stinas reportage om KKK är i min mening ytterligare ett led i mediekårens försök att ta fokus ifrån den egentliga sakfrågan. Svenska TV-kanaler har på senare år sprutat ut dokumentärer om nazister och rasister. Samtidigt produceras inga debattprogram där alla åsikter i frågan får komma till tals. Man kan fråga sig varför. Nazister och rasister utgör egentligen en väldigt marginell grupp. Antagligen vill man med alla medel framställa normala invandringskritiker som om de vore av samma skrot och korn.

Ett reportage om just KKK saknar ytterligare relevans eftersom det i grund och botten är en väldigt intern amerikansk företeelse. Den går överhuvudtaget inte att översätta till svenska förhållanden.

Men vad står då KKK för:

- En uppfattning om den egna gruppens överlägsenhet.
- Den egna gruppen anses hotad.
- Döttrar får absolut inte gifta sig med eller umgås med män utanför gruppen.
- Man anser sig ha stöd för sin uppfattning i en helig skrift.

Enligt min mening påminner detta betydligt mycket mer om vissa invandrargruppers "hedersbegrepp" än vad det påminner om skåningars attityd, eller för den delen SD:s politiska program. Den största skillnaden är väl snarast att dottern tilläts ha en skild uppfattning utan att bli utstött eller mordhotad.

Av Henrik Grender 05 jan 2003 14:31