Aborten

ABORTEN

SCEN 1

Patrick Stone – gynekolog
Judie – hans syster
Tiffany Tiff Judies dotter


Skrivbordets röda telefon får Patrick att vakna upp ur sina drömmar.


P– Patrick Stone.
J– Hej det är Judie. Stör jag?
P– Nej då, jag har länge saknat dej och nu är min kväll räddad. Din röst verkar nervös. Har det hänt något?
J– Du har rätt, men problemet är Tiffany. Som du vet är Tiff nu sjutton och en ganska brådmogen och utåtriktad tjej. Hon är gravid!
P– Gravid?!
J– Ja, gravid i tionde veckan. Ungefär.
P– Vem är killen?
J– Trots att Tiff kan verka tuff, så är hon ännu ett barn inombords. Hon kom till mej igår och berättade allt.
Precis som jag gjorde i tonåren, har hon tillbringat mycket av sin lediga tid i Camden Town. Jag har träffat en del av hennes vänner och de verkar okej.
P– Hur kommer hennes kille in i bilden?
J– Jo, för ett halvår sedan flyttade det in en ny kille i lägenheten bredvid. En musiker. Jag kan erkänna att han är både snygg och charmerande. Till en början hände inte så mycket, men snart var de ett par. Det gick som det gick, trots att jag och Tiff många kvällar diskuterat sex och könssjukdomar.
P– Ska de flytta ihop?
J– Hade det bara varit så väl, men killen försvann direkt när han fick veta att Tiff var gravid. Vi har försökt hitta hans nya adress, men han är som uppslukad – troligen finns han i Amsterdam, så från vår sida är han nu ett avslutat kapitel.
P– Har Tiff HIV-testat sej?
J– Hon har testat sej, och tack och lov var provet negativt.
J– Patrick, jag skulle vilja diskutera graviditeten närmare med dej och inte på telefon. Kan vi träffas hemma hos dej på lördag klockan tre.
P– Det passar mej utmärkt.
P– Kommer du ensam?
J– Jag tror att det är bäst att i nuläget lämna Tiff utanför.
P– Okej då, vi ses på lördag. Ta nu några timmar ledigt i morgon och åk till Harrods och shoppa med Tiff. Ni behöver båda två koppla av.
J– Tack för att du tog dej tid. Jag vet såväl att du är en jäktad person.
P– Familjen kommer alltid i första hand.





*

SCEN 2

Prick klockan tre ringer det på Patricks ytterdörr. Det gröna teet med scones är klart.


J– Kanske är abort den bästa lösningen?
P– Problemet är då att Tiff blir registrerad och du är redan nu en offentlig person. Det dröjer inte länge innan du har journalistdrevet efter dej. Ett drev som är både åklagare och domare på samma gång.
J– Jag kommer aldrig att klara den pressen. Vad ska vi ta oss till?
P– Det finns en lösning. Jag kan utföra aborten här på kliniken.
J– Har du tillstånd till detta?
P– Nej, men som du vet jobbar jag halvtid på Charing Cross och opererar nästan dagligen.
J– Men vad gör vi om något oförutsett inträffar. Din klinik är ju inte ett sjukhus med alla dess olika resurser, både vad det gäller personal och utrustning.
P– En abort i tionde veckan brukar inte vara några problem och patienten får som regel gå hem efter att ha vilat upp sig några timmar efter operationen.
J– Hur går en abort till?
P– Det finns tre olika ingrepp via slidan.

P–Livmoderskrapning kan användas till 12:e havandeskapsveckan. Fostret tas ut med aborttång och sen skrapas livmoderns väggar med ett skedformat instrument.

P–Sugmetoden kan med gott resultat användas till 15:e veckan. Ett rör, i förbindelse med en pump, förs upp i slidan in i livmodern och fostret sugs ut.

P–Koksaltsmetoden är den metod som vi använder på sjukhuset. En 20 lösning sprutas in i livmodern och värkarbetet kommer igång. Inom ett dygn sker en "spontan abort".
P– I Tiffs fall blir det aktuellt med en livmodersskrapning.
J– Vem talar med Tiff?
P– Jag tänkte bjuda henne på middag en av de närmaste dagarna och då ta upp det vi nu diskuterat. Jag tror hon förstår att detta är det bästa för er båda.
J– Du är en klippa.





*




SCEN 3

Patrick Stone – gynekolog
Pauline Frowler – sjuksköterska
Överläkare

Tiff, klädd i vitt, ligger i gynekologstolen och två grönklädda, med allvarliga ansikten, gör sig beredda.
Den runda operationslampan kastar ut sitt döda sken och tiden har stannat.

På överläkarens fråga:

Ö– Är det du Patrick som utfört operationen?
P – Ja!
Ö – Som du förstår måste jag anmäla det inträffade till ansvarsnämnden och polisen. Jag är tacksam om du stannar kvar på sjukhuset till dessa kommer.
P– Jag stannar.
Ö– Vill du ha något att dricka?
P– Bara starkt, svart kaffe …
Ö– Om du behöver min hjälp så ring bara.
P– Okej.


Patrick ringer upp Pauline F.

P– Du var inte med under ingreppet. Har du förstått vad jag menar?
P.F– Jag förstår, men...
P– Inga men!
P– Är du hemma i bostaden?
P.F– Ja!
P– Jag hör av mej senare. Allt du nu behöver göra är att tiga.







SCEN 4

Gumman

En kväll sitter Patrick i soffan med en flaska rött och hundra sömntabletter. Då ringer det, plötsligt och helt oväntat, på hans dörr.
En svartklädd gumma, med krum rygg, boende på första våningen ber att få låna lite kaffe.
Han ber henne stiga in. Hon ser vinet och sömntabletterna – förstår – och börjar så sakta berätta om London under kriget:

G – En sommardag kommer jag trött hem från jobbet i ammunitionsfabriken. Av vårt hus finns då bara en rykande tegelhög kvar. När jag frågar en brandman om någon skadades under bombanfallet får jag veta sanningen, att min man och mina två älskade flickor är döda. Jag går in i en mörk, stängd grav och tillbringar flera år på mentalsjukhus. En läkare, som tidigare varit inkallad som officer, tar sig an mitt fall. Jag vaknar så sakta upp till en ny värld och känner att jag vill, trots allt, leva vidare. Nu börjar en kamp för tillvaron. Jag har dock tur och träffar en snäll och skötsam man som jobbar på varvet i East-End. Vi får inga barn, men tjugo fina år tillsammans, innan han dör i TBC.

Då gumman slutat sin berättelse, spolar Patrick ner de rosa sömntabletterna i toaletten och känner en skam skölja över ansiktet.

G – Jag tar gärna ett glas vin till...




SCEN 5


Patrick Stone – gynekolog
Harris Morgan – polisinspektör

Polisförhöret har startat.
Inspektor Harris Morgan är en gänglig och korrekt man i femtiofemårsåldern med stilren mittbena och ett BMI som inte överstiger 20.


M– Vill du ha en kopp te?
P– Ja tack, gärna.
M– Idag borde man stannat i sängen. Jag kan inte minnas, när jag sist upplevde ett sådant oväder. Blygrå åskfronter har hela natten avlöst varandra och blixtarna dans, på den kolsvarta himlen, har gett oss ytterligare en nyårsnatt.
P– Ja, man känner sej trött och ohågad, men vi får hoppas på bättre tur senare i sommar.
M– Brukar du åka utomlands på semester?
P– Ordet semester finns inte i min ordlista. Jag har bara jobbat och jobbat varje sommar de sex sista åren, men hade denna sommar tänkt åka till Ibiza. Den resan har jag precis avbokat.
M– Själv brukar jag åka till Sverige för att fiska i deras fina fiskevatten. Jag har mitt favoritställe på västkusten – Kungsbacka. En underbar natur och vänliga, omtänksamma människor. Sedan tre år åker jag ensam, då min älskade hustru Carol, på knappt en månad, helt oväntat avled i levercancer.
P– Ibland skulle man vilja leva livet baklänges.
M – Känner du dej nu stabil nog att prata om operationen och det som sedan hände Tiffany?
P– Jag vill ha detta överstökat så fort som möjligt. Just nu är allt som en mardröm med blodiga huggtänder.
M– Var du medveten om att ingreppet var olagligt?
P– Ja, men jag har utfört ett par sådana ingrepp varje vecka under alla år och Tiff var bara i tionde veckan.
Jag hade inte en tanke på att något oförutsett kunde inträffa. Jag var helt säker på min sak. För mej var det hela en rutinsak.
M– Det som nu hänt är rena självmordet för din del.
P– Ja, jag vet!
M– Illegal abort, där "patienten" dör kan ge upp till fyra års fängelse. När du kommer ut är ett säkert. Du kommer att vara en mycket ensam person. Dina vänner – om du nu trodde de var dina vänner – är till stor del borta. Att åter öppna din klinik är döfött. Du är andligt död.
P– Du behöver inte säga mer. Jag vet också slutet på novellen.
M– Var du ensam om ingreppet?
P– Ja.
M– Din översköterska Pauline Fowler skulle alltså inte varit med under ingreppet.
P– Ja, det är riktigt.
M– Är du medveten om att hon avlagt full bekännelse? Det är ingen idé att du nekar, det ställer dej bara i sämre dager då rättegången börjar.
P– Hon var med under aborten, men jag hade förklarat för henne att ingreppet var helt lagligt. Jag tar på mej allt ansvar.
M– Jag skriver ut ett förhörsprotokoll. Kan du komma hit upp i morgon klockan tre och läsa igenom och godkänna detta?
P– Ja, jag kommer.




*






SCEN 6
PatricK Stone
Joan Carringer

Ett steg över broräcket ner i Themsens vatten är en enkel lösning för
J.C– Kan jag hjälpa till?
P– Nej, jag klarar själv att hoppa.
J.C– Är det inte bättre att försöka lösa ditt problem? Jag tror inte du vill dö. Det finns en uppgift för oss alla här på jorden, och du är för ung för att ta farväl av denna värld. Vår Herre väntar dej säkert inte ännu.
P– Jag är en misslyckad person som tagit livet av min egen systerdotter.
J.C– Du ser inte ut som någon barnamördare, så det vägrar jag att tro på. Jag glömde presentera mej – Joan Carringer.
P– Patrick Stone, mördare och gynekolog.
J.C– Jag har jobbat tio timmar och måste nu hem till min mor och hämta mina två tvillingpojkar. Min mor brukar ha dukat med te och hembakade kakor när jag kommer. Hänger du med? Du behöver också lite varmt i dej.
P– Du vinner!

Ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

Av kjell ekborg 23 dec 2002 15:26