Du läste mina axlar som ingen annan.
Inte ett ord
från mina läppar.
Ändå var jag
som en öppen bok.
Det har alltid retat mig.
Mina höfter,
mina ögon...
och den förbannade andningen!
In och ut.
Skvallerbytta-bingbong!
Och så du.
Överraskad.
Jag såg på din panna
och på ditt sätt att sakta ner,
stanna upp,
att du tänkte
"det här hade jag inte väntat mig".
Sen log du
som tvärsäkra män gör när de får ändra sina planer.
Överrumplat.
Då först viskade jag
"Lugn, bara lugn.
Vi har
all tid i världen"
Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.
Av Anna-Carin Collin 16 dec 2002 14:24 |
Författare:
Anna-Carin Collin
Publicerad: 16 dec 2002 14:24
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå