Lucia är en slampa!

Lucianatten var i det gamla bondesamhället årets mörkaste natt, alltså midvinternatten. Samma natt som man i det prekristna norden firade jolnir, jul, och nyår. Detta var därmed den natten då det gamla året dog och det nya året föddes. Ursprungligen kan det mycket väl ha varit den mörkaste natten då den kristna kyrkan, och den undermåliga romerska kalendern, infördes. En årskalender som, bekant för vissa, hade den egenheten att den var aningen för kort.

Detta var en natt då man skulle akta sig för allt skrömt som for ikring. Dessa krafter var extra starka denna natt. Detta var också natten, midvinternatt, då, om man gick ut stallet, så hade djuren fått talets gåva. Man kunde alltså få veta en hel del intressant.

Varför är denna natt, midvinternatten, så speciell? Hur skör är inte cirkeln då den slutar och börjar under en och samma natt?

Midvinternatten rider Odin över himlavalvet. Under sin ritt avgör han vilka som ska dö under det kommande året. Eftersom han är dödsgud så måste man slutleda att det också är han som är det gamla årets baneman. Inget undkommer Odens spjut Gungner.

Men då tiden inte tar slut, börjar ett nytt år samtidigt som det gamla tar slut. Den nyfödda drar sitt första andetag då rosslandet från den gamle tystnar. Därför verkar också Freja denna natt. Kärleken och Fruktbarhetens gudinna. Vem ska annars hjäpa detta nya liv på traven?

Så sent som på sjuttonhundratalet firade vanligt folk 13 december på ett helt annat sätt än idag. Man hade redan valt en av traktens kvinnor till att vara lussebrud. Utan att fråga Mulla G. Schyman!. Då som nu var det mycket dryckenskap under dagen. När kvällen kom var det då dags för den stora Lussefesten. På något höloft samlas ungdommen och det blir yster dans. Lussebruden ska dansa med alla männen. Hon är iklädd endast halm som sitter som en kärve bundet runt henne. Det är männens uppgift att en efter en dansa med henne till halmen slutligen faller av och hon står där naken. Något som kan ta många timmar varunder törsten hos deltagarna löpande släcks med alkoholhaltig dryckjom.

Tar då festen slut här? Vad tror ni? Här har man berusat sig inte bara i alkohol men även i lust, kåthet och av kyrkan undertryckt sexualitet, då går man knappast hem. Eftersom kvinnan under den kristna eran var den vars sexualitet var mest förtryckt är det inte långsökt att det nu var henne som var mest ivrig att fullfölja traditionen, berusad och i extas. Visserligen är det inte direkt skrivet i de skriftliga källorna vad hon gjorde härnäst. Men det hette sig att Lussebrud blir sällan brud. Hon fick ett dåligt rykte efter detta. Därför brukade man ofta välja en kvinna som redan hade ett sådant rykte. Skadan var så att säga redan skedd. Inte sällan fick också lussenatten resultat nio månader senare. Men vem var far till barnet? Tja dansar man med alla så...

Hur knyter vi ihop detta med den prekristna eran? Detta är en rest från gammalt midvinterfirande då man firar det nya året och en kvinna spelar rollen som Freja, är Freja. Gudinnan ser till att det nya året får en bra start och att ljuset kommer åter, ljusbringaren Freja.

Det är roligt att se på lussekatterna ur det gamla firandets perspektiv. Titta på lussekatten. Ser du inte ett halvt solkors? Att ljuset bringas åter? Lusse k a t t, förresten. Det ena paret av Frejas vårddjur, de för kärleken, är katter. Om man har sett hur en katthona löper så bringas ytterliggare en förklarande dimension till lussefirandet. En katta lockar till sig en hel flock hannar med sina oemotståndliga läten och kråmanden. Då hon är redo, och endast då, får de bestiga henne en efter en så länge som hon är mottaglig.

I ett av de klassiska gamla berättelserna om asar och vaner har Loke en monolog där han angriper var och en av gudarna. Freja framställs här som en första klassens hynda, som inte bara förför de andra gudinnornas män, utan också inte tvekar att låta jättar och dvärgar lägra sig. Totalt ohämmad alltså. Nota bene, hon är också den yppersta av gudinnor.

I det det gamla julfirandet så ansåg man att de första tolv dagarna från och med juldagen var speciella, ty de speglade de tolv månader som komma skulle. Därför är, och var, julen en orgie i mat och dryck. Därmed så säkerställer man att man får leva i överflöd i de kommande tolv månaderna. Eftersom kristendommen och kalendendern har splittrat det ursprungliga Jolnirfirandet i tre, lusse, jul och nyår, måste vi söka våra svar i alla de tres gamla traditioner. I den gamla tron håller man också nymånen som speciell. När månen är ny är det den bästa tiden att starta på något nytt.

Om de tolv dagarna efter midvinter är speciella och nätterna under året då månen är ny, då måste årets konceptionsögonblick, då året skapas, i den långa Jolnirnatten vara tolv gånger starkare. Freja stiger ner i en utvald kvinna och fyller henne med sin gudomliga andlighet då hon är Frejas redskap för att bringa fruktsamhet, årsväxt och överflöd till Midgårds människor.

Freja/Lusse lösaktig? Nej, i sin ursprungliga form måste det ha varit den största äran som bygdens unga kvinnor kunde utväljas till. Slampa? Nej, snarare en kvinna som bejakar sin sexualitet, i ett som det en gång ursprungligen var jämlikt samhälle, samtidigt som hon är centralgestalten i en urgammal religiös helig handling.

Av Thomas Laurits Aabo 11 dec 2002 16:02