Chuck Norris gråter och jag ler

Jag är en sucker för tv-shop. Nej, det handlar inte om att jag tvångsmässigt och impulsivt köper deras produkter. Det som trollbinder mig är komediorgien som själva programmet levererar varje sändning. Konceptet är enkelt men genialiskt. Bisarra karaktärer, som skulle platsa i valfri Fellinifilm, presenterar defekta produkter med kvasifuturistiska namn inför en krystat euforisk publik.
Jag kan omöjligen säga vilket inslag som är min absoluta favorit. Högt rankade är de inslag som presenterar olika former av hälsoprodukter. Total Gym 1000, som är en hybrid mellan en giljotin och en strykbräda, lockar mig alltid till skratt. Den presenteras av den skäggprydde före detta kamsportsikonen Chuck Norris. Barbröstad sitter Chuckan och utför en rad olika sado-masochistiska övningar. Han lider och svettas. Ibland tar han en paus för att prata med sin platinafärgade assistent med fil.mag. i bondfångeri. Hon ler och nickar. Ibland skrattar hon. Kanske för att hon, likt mig, ser det absurda i att en gråtfärdig Norris som kunde göra grymma yxsparkar och spöa elaka kommunister i Vietnam, numera försöker kränga sunkiga gymartiklar med små juckrörelser.
Jag ler stort för mig själv. I maskinen gör plötsligt Chuckan en rörelse som liknar en avbruten hitlerhälsning. Jag får veta att man kan träna upp sin backhand med maskinen. Chuckan tittar in i kameran och säger:
-Watch out, Pete Sampras.

Assistenten ler. Jag skrattar. Varken Killinggänget eller Varan-TV kan mäta sig med den form av tragikomisk underhållning som Total Gymgänget bjuder på.
Ett annat uppskattat inslag, som i mina ögon är på väg att bli en klassiker inom TV-shopskomiken, är de japanska nästan-lika-starka-som-titan-kockknivarna. En supermario-liknande figur med yvig mustasch och svampformad mössa pratar stressat och bryter på någon slags påhittad italienska. Stämningen är pulserande. Publiken är hämtad från ett väckelsemöte gissar jag. Mario demonstrerar den japanska ingenjörskonstens stolthet. Mario skär - publiken nickar imponerat. Mario hackar - publiken applåderar. Mario klyver en ananas - folk skriker upphetsat och busvisslar. Mario skär i stål med knivarna - två fetlagda män ger varandra high-five och en kvinna ser svimfärdig ut. Marios panna blänker av svett och publiken stormar hans lilla kök med dollarsedlar i händerna.
Jag får kramper i magen av det skrattanfall som inslaget lockar fram. Skrattet dör ut när jag oroligt funderar över TV-shopskomedin och dess framtid. Skräcken vore ett faktum om TV-shopskomedin försvann till förmån för den konventionella TV-reklamen med sina snygga miljöer, synkade musik och genomarbetade manus. I mitt inre ser jag dock hur Vin Diesel med Chuck Norris ledsna blick presenterar Total Gym 10 000, och hur en stressad Danny Devito med svampmössa hackar ananas med en japansk-nästan-lika-stark-som-titanyxa.
Jag ler igen.

Av Michael Norin 11 dec 2002 09:23