Varför tycker vi inte om hivpositiva barn?

Det är ingen enkel fråga att besvara men troligtvis väcker hiv en massa funderingar och rädsla hos många vuxna.

En rädsla som hindrar en del barn att få leva ett så normalt liv som möjligt. Jag tänker då på en tjej som inte fick börja på en gymnasieskola för att hon var hivpositiv. Men också på de tonåringar som idag lever med vetskapen om att de är hivpositiva. De vill kunna träffa någon och bli ihop med. Testa sina gränser och lära sig att bli älskad av någon annan. I någon studie som gjorts lever en hel del av dessa barn och ungdomar med en stor psykisk press på grund av detta. Jag blir så arg och förbannad då jag tänker på att det inte behöver vara på detta vis.

Idag vet vi hur hiv överförs mellan människor, det krävs mycket för att få hiv. Det är via blod och sädesvätska som hiv sprids. För att få i sig blod krävs det en hel del. Du själv måste ha ett färskt sår som är öppet för att hiv ska komma in i blodet. Huden i sig är ett fullgott skydd mot detta. Så det är svårt att få i sig tillräckligt med blod för att man ska få hiv. När det gäller sädesvätska gäller det att använda kondom vid samlag.

Men många vuxna klarar inte av att deras barn är tillsammans med andra barn som är hivpositiva. Det beror på okunskap och rädsla men för att bygga bort våra fördomar krävs att du tar reda på fakta och diskuterar med dina kompisar. Ring till aidsjouren eller till någon av de olika föreningar som finns i landet som har kunskap om hiv. För du själv skulle inte vilja bli utsatt för trakasserier och känna dig utsatt bara för att du hade hiv.

Vi måste bekämpa fördomarna och jag säger som årets tema på världsaidsdagen den första december, låt oss alla leva tillsammans och särskilt barnen som inte får komma in i gemenskapen.

Av Joakim Berlin 10 dec 2002 14:45