PlättaBajset & några till

Min barn- och ungdom drällde av såna. Ofta var det självklart varför nån kallades si eller så; Måsögat, Snorkungen och BlaBla. Andra var mer svåranalyserade. PlättaBajset till exempel. Vad den stackars tjejen gjort för att få heta det sträcker sig långt bortom min fantasis gränser.

I min högstadieklass fanns Flössemor, Blöjet, Bagge i Böla och Lotta Potatis, Käppis, Sirons, Röret, Gösen, Arne Mos och Stålmyra.

Man behövde inte anstränga sig nämnvärt för att få ett öknamn. Ta Käppis som exempel. Han satte vid ett enda tillfälle en pinne mellan benen och gjorde några galopperande steg. Ett par minuter var han Käpphästen, sen Käppis för resten av livet.

Vissa, som Käppis, bär stolt sina tillnamn med sig in i vuxen ålder. Andra försöker fåfängt göra sig av med dom. Som Strumpa. "Hej, det är Stefan", säger han varje gång han ringer. "Tjena Strumpa", svarar jag med ryggmärgen.
Varför han kallas Strumpa vill han inte tala om. "Vet inte", säjer han och byter blixtsnabbt samtalsämne. Men jag har mina aningar…

Av Anders Rörby 04 dec 2002 14:46