Jag - en gubbjävel

Första gången jag blev kallad gubbjävel var jag väl sådär 20, 21 år. En tandlös liten skitunge kallade mej det. Sen dess har det hänt ett par gånger till med största säkerhet ännu fler bakom ryggen.

Och det är inte slut än. Risken att bli kallad gubbjävel ökar väl med åren antar jag.

Om fem år ska jag börja röka pipa. Det planerade jag redan i tonåren, när jag fantiserade fram bilden av mig själv som 50-åring. I en otroligt avlägsen framtid, så långt borta att den var snudd på otänkbar såg jag en förnöjd farbror iklädd rutig flanellskjorta och vegamössa sittande i en gungstol. Lite lagom rund om magen, förnöjd och vis på gränsen till orakelmässig.

Bilden stämmer dåligt än så länge. Flanellskjorta äger jag och antydan till mage. Men definitivt inte förnöjsamhet och vishet.

Jag känner mig betydligt mindre vis nu än när jag var 18. Då visste jag allt. Var tvärsäkerheten själv. Men det har gått över. På gott och ont.

Så 18-åringar, passa på att njuta av er tvärsäkerhet! Och ska ni nödvändigtvis kalla nån för gubb- eller kärringjävel, gör det nu. Om några år kan det vara försent.

Av Anders Rörby 28 nov 2002 11:07