Tre lögner och en öppen dörr

Jag försöker lyfta en seriös debatt om vårt gemensamma ansvar för ett av samhällets allra värsta problem - våldtäkter - och så slutar det med att man får ägna tid åt att replikera ännu en grabb som tycker synd om sig själv. Rätt typiskt.

Andreas Björsten staplar tre lögner på varandra för att sedan slå in en vidöppen dörr. Ingen har mig veterligen hävdat att mäns skuld till våldtäkter är "fullständigt individuell" eller "enbart kollektiv". Ingen har heller påstått att alla män "sprider skitsnack om tjejer och utpekar dem som horor" detta har jag inte ens själv ägnat mig åt, än mindre hävdat att jag ägnat mig åt. Lika osant är det att ett erkännande om att man "varit skitstövel" skulle vara en förutsättning för tillträde till debatten. Andreas Björsten är självfallet välkommen att diskutera hans och andras eventuella skuld eller icke-skuld i det normsystem som möjliggör våldtäkter hur mycket han vill överallt. Hade han inte varit så upptagen av att bråka med andra pojkar och älta sin egen psykologiska historia hade han hunnit skriva hur många texter som helst. Vem har hindrat honom? Och, slutligen, en lika stor lögn är det att män i dag bara erbjuds "två roller" - "antingen som manliga monster eller som skitstövlar som gör avbön". Ingen har någonsin sorterat ner mig i vare sig det ena eller andra av dessa förenklade fack och jag är övertygad om att detsamma gäller för Björsten.

Efter denna samling hjärnspöken vill så Andreas Björsten formulera en "positiv manlighet", och försöker därtill låtsas som om han är en alldeles utfrusen stackare i det ärendet. Det blir lite väl löjligt eftersom sanningen är att en forkrossande majoritet av alla kvinnor och män dessvärre fortfarande är upptagna med att reproducera just vad de uppfattar som "positiva" manliga respektive kvinnliga värden. Vad jag ifrågasatt är nyttan eller det intressanta med detta. Finns en "positiv manlighet" finns förstås också en "positiv kvinnlighet" - hur ser den ut enlig Björsten? Vilka värden relevanta för våldtäktsdebatten har varje enskild man men inte en enda kvinna och omvänt?

Andreas Björsten har rätt i att jag inte intresserar mig för manlighet, varken positiv eller negativ - vad det nu kan betyda. Att jag har kuk och andra fitta är uppenbart men jag förstår inte varför det skulle predestinera mig till något annat än rent biologiska funktioner. Utanför kroppens ramar kan jag såvitt jag vet göra allt vad en kvinna kan och omvänt. Blir Andreas Björsten tröstad av att söka och "bejaka" sin "manlighet" ska jag inte hindra honom - för min del får han gärna ägna den saken all tid i världen. Men vi som tycker att våldtäkterna är ett stort samhällsproblem som måste åtgärdas snabbt kan väl få slippa följa med på Björstens psykoprivata irrfärder mellan myt och verklighet.

Av Magnus Linton 26 nov 2002 13:51