Stockholms fylletransport, linje 17

Stockholms tunnelbana, måndag 07.58.

Jag kliver på tåget lagom för att hinna få mig en sittplats, trots att jag bara ska åka en station. Det är en vagn full av människor som ska till jobbet eller till skolan. Rakryggade och med tidning i hand beger vi oss mot våra mål. Civiliserat sitter vi uppradade på stolar strategiskt utplacerade för att få en luftig och bekväm tillvaro med plats för många. Tunnelbanan är för folk denna morgon ett bekvämt och relativt billigt sätt att ta sig till jobbet eller skolan. Priset kan diskuteras, men jämförelsevis.

Folk läser tidningen och sköter sitt. Några sitter i ett hörn och pratar lite tyst. Dom viskar nästan till varandra. Det är en kall stämning i luften. Jag lyssnar på min musik, sköter mitt. Vid nästa station kliver jag av och glömmer denna resa, precis som övriga resor jag gjort tidiga måndagar med tunnelbanan.

Stockholms tunnelbana, fredag 00.23.

När jag stiger på tunnelbanan för att ta mig hem denna sena fredagskväll är det inte en mängd uppradade, kalla människor jag möter. Det är en tunnelbana full av personligheter. Dessa personer har varit ute på krogen, eller på en fest. Kanske har dom inte varit där än, utan är på väg dit. Väldigt få sitter på tunnelbanan i samma syfte som jag, för att ta sig hem från sin bror där man varit och käkat glass. Nej, dessa människor har hasat sig in i vagnen för att låta den släpa dom till nästa krog, bar eller klubb. Strategisk utplacering kommer inte på tal. Här ligger det folk lite överallt. Det är endast en fredagskväll som fyra personer kan lyckas med konststycket att ta upp sexton säten.

Det händer oerhört mycket under en sådan resa. Jag tycker det är riktigt kul att sitta i min egen värld full av musik och bara observera allt som händer runtomkring, för visst händer det mycket. Det är liv i tunnelbanan en fredagskväll.
Ett gäng på tre killar hasar sig in på tåget med sina folköl i högsta hugg. Dom sätter sig en bit ifrån mig och
glider ner över sätet som om dom var på väg att flyta ner på golvet. Glasögon, moppemusche och Iron Maiden-tröja
var kvällens look för dessa killar. Två av dom går av vid nästa station. Den tredje sitter kvar och dom andra två
väljer att via teckenspråk och diverse grimaser i fönstret visa för honom att dom e tämligen onyktra. När tåget väl åker väljer en av killarna också att visa sin otroligt magnifika samling av saliv han sparat på. Den visar han mer än gärna upp på fönstret närmast mig.
"Vilka grisar", kastar någon ur sig.
Jo man tackar, fast det var en fin samling han hade.

Dags att byta tunnelbana, nu är det först till kvarn som gäller. Springa bör man, annars får man inte sitta ner. Alla
ska tydligen byta till samma tunnelbana som jag, hälften ska nog inte det, fastän dom verkar tror det. Det är bara
att ta upp kampen om platserna. Jag går om en hel bunt genom att glida ut på kanten av perrongen och sedan lite
smidigt smita in mellan dörrarna. En sittplats fick jag. Så skönt. Hur ska dom nu lösa detta? Alla ska nämligen in
genom dörrarna längst bak, att det är helt totalt igenproppat där kvittar tydligen. Dom pressar på. Någon säger till sin kompis:
"Someone is seriously gonna die here" och förstår säkert inte hur rätt han skulle kunna ha med tanke på våra härliga, nya tunnelbanedörrar. Dörrarna som fungerar utmärkt, så länge man föredrar att åka med på utsidan och smaka på lite frisk luft istället för att sitta inne i värmen.

Till slut verkar det i alla fall som att vi fått in varenda onyktra stockholmare på samma tåg. Vilket gäng, vilken stämning. Några hånglar, några sover. Vissa vet jag inte vad dom gör. Ser ut som att dom har somnat medan dom suttit och fiskat. Han längst bort till höger drömmer nog om kanelbullar, eftersom han dreglar så gulligt.

Det är inte förrän två stationer senare som en kvinna i dunjacka ett par meter bort bestämmer sig för att placera en pizza lagom i gången.
"Det var nog bara jag som såg det" tänker jag.
Men där hade jag fel. Dagens lunch är nämligen på väg ner längs hela vagnen nu. Saker och ting har en skön tendens att rinna på tunnelbanor som rör sig. Ingen vill komma i kontakt med vätskan, som efter ett tag bidrar med en besk arom i hela vagnen. Då var det dags för majoriteten att byta vagn igen. Detta går inte för sig, folk som spyr i tunnelbanan.
"Usch, vi går och spiller öl i en vagn där man slipper lukten av spya", tänker många och vinglar ut genom dörrarna.

Min resa närmar sig sitt slut och jag är nog mer eller mindre glad över att vara hemma, trots alla härliga stunder jag haft på tunnelbanan, tillsamans med Stockholms ärliga sida. Sidan som man bara kan se en fredagskväll. Lördagskväll går också bra.

Av Kenny Berggren 24 nov 2002 17:55