Krama vidare!

Hon hade kommit hem halv två på natten. Det tydliggjordes när hon morgonen därpå stod vid katedern och försökte skriva rätt på alla kemiska formler. Något verkade skumt.

Jag kunde inte ignorera min nyfikenhet så jag frågade henne hur veckan i Spanien hade varit. Hon hade fått ta del av något som troligen hade berört henne något så otroligt. Det första hon nämnde var hur folk därnere tog så väl hand om henne och även andra. Om hur ödmjukheten människor emellan genomsyrade allt. Hon tyckte att det var något vi borde lära oss mer av.
- Det var underbart, avslutade hon.
Det nämndes ytterst lite om själva projektet.

Hon har rätt, ödmjukhet vore något. Omtänksamhet, gemenskap, medkänsla och inte minst ödmjukhet, det är sällan jag ser det i min omgivning.

Det påminner mig om hur nonchalanta vissa lärare är när man försöker heja på dem i skolans korridorer. Vissa är i och för sig riktigt pratglada, så pratglada att man utan förfrågan får sitta och lyssna på att deras val av klädesplagg till Spanien var felaktiga. Ibland kan man till och med missa en lektion för att sitta och lyssna på datakunskapslärarens vilda äventyr i skogen.

Men vet ni vad? Det är det värt. Allt för en bättre samhörighet med sin omgivning. Allt för att öka gemenskapen bland sina medmänniskor. Kan man inte visa medkänsla för folk omkring sig, är det banne mig tveksamt om det ska lyckas på lång sikt.

Krama vidare!

Av Haleh Nowroozi 24 nov 2002 18:24