Larsson Karlsson

FÖRTEXTER
MUSIK: IMMEL TOUCH AV PETER ASPLUND

FADE IN

1. EXT - LANDSKAP - DAG

Det är småländsk höstgryning. Björkskogar dansar i gult och rött, folktomma gårdar skymtar genom soldiset. På en smal landsväg kör en vit SAAB V4, årsmodell skrot.

2. INT - BIL - DAG

TOM KARLSSON, 36, sitter med ett ordenligt tag kring ratten, läge tio i två. Han är klädd i en marinblå sjömansrock. I passagerarsätet ligger en blå bag.

3. EXT - LANDSKAP - DAG

Saaben kör vidare genom den småländska gryningen.

4. EXT - BUSSHÅLLPLATS - DAG

MALIN LARSSON, 32, sitter på en bänk vid en busshållplats. Hon sitter slött hukad, har på sig en mörkgrå kappa och bruna läderstövlar med rågummisula. På marken bredvid henne ligger en röd stor ryggsäck. Ur rockfickan tar hon fram en liten spegel och betraktar sig själv i den. En bil passerar. Hon lägger ned spegeln och tittar till vänster på nytt. Hon sträcker lite på nacken i ett försök att se längre.

5. EXT - LANDSVÄG - DAG

Saaben fortsätter sin färd längs den krokiga landsvägen. Den kör in i ett småländskt samhälle, med små hus och diverse infarter till bondgårdar.

6. EXT - BUSSHÅLLPLATS - DAG

Malin sträcker på ryggen. Framför henne saktar den vita Saaben in och stannar. Malin hukar sig för att se in i bilen. Tom stänger av motorn och kliver ur. Han släpar ena sidan av kroppen och haltar mycket kraftigt fram till Malin. Hon reser sig och de tittar ett par sekunder på varandra. Så kramas de - en kort kram. Tom öppnar sedan framdörren och tar först ut sin bag. Malin stiger in. Tom stänger dörren, tar bagaget, släpar sig fram till bakdörren och lägger in det i bakluckan. Han fortsätter till förarplatsen, startar bilen och blinkar vänster. Kör sedan långsamt ut på vägen.

FÖRTEXTER SLUT

7. INT - BIL - DAG

Tom kör bilen med Malin bredvid. Musiken i bilen är väldigt stark. Malin tittar lite på stereon och sedan på Tom. Han tittar tillbaka och trycker hastigt ut musikkassetten. MUSIK SLUT En radioröst tar över. Tom sänker volymen. En bil kör om dem. Och en till. En kort karavan av bilar kör om. Då bryter Tom tystnaden med att snörvla lätt. Malin fortsätter att titta ut genom sitt sidofönster. Snörvlar även hon.

8. EXT - LANDSVÄG - DAG

Bilen kör vidare, avlägsnar sig sakta, över en kulle och utom sikte.

9. EXT - BONDGÅRD - DAG

LUKAS OLSSON, 7, jagar höns framför en ladugård. Han får inte fatt hönsen som kacklande kutar omkring. DAVID OLSSON, 50, och INGVAR FORSGREN, 67, kommer ut från ladugården. David har jeans, tjocka gummistövlar och marinblå klassisk arbetströja från Helly-Hansen samt arbetshandskar. I ena handen håller han en spade och i den andra en hink med något slags foder. Ingvar har en marinblå knälång rock och på tok för stora gummistövlar, vilka tvingar honom att nästan släpa fram fötterna när han går.

DAVID
Lukas, sluta jaga hönsen.

Lukas snurrar runt i farten och springer mot mangårdsbyggnaden lite längre bort. En grusväg leder upp till en liten vändplan framför den. Huset är i två våningar, med nylagt rött tegel och två skorstenar i svart plåt.

10. EXT - GRUSVÄG - DAG

David och Ingvar promenerar vidare längs en grusväg mot en sjö. De går mycket långsamt, med tanke på Ingvars stövlar.

DAVID
Hur känns det?

INGVAR
Jovars. Lite läskigt är det allt.
paus
Eller menar du stövlarna?

DAVID
Hehe, de är lite väl stora. Kan du gå alls?

Ingvar tar två demonstrativa kliv.

DAVID
Nej, jag tänkte om du var... ja, rädd eller så.

INGVAR
Nja... nej.

Han lägger en hand på Davids axel.

INGVAR
Hur mår du själv?

David ler stort.

INGVAR
Det kan verkligen inte vara helt lätt för er.

Ingvar stannar upp dem båda.

INGVAR
Ni är fina människor, David - du och Barbro. Det kommer inte att kunna fortsätta, det här, inte i evighet.
pausar
Fast ni kommer säkert att bli berömda!

De skrattar båda lätt och fortsätter att gå.

11. INT - BIL - DAG

Tom och Malin sitter fortfarande tysta. Från bilstereon hörs svag musik. Tom trummar lätt med fingrarna mot ratten. Malin tittar framåt på vägen. Så tittar hon på Tom. Betraktar honom. Lägger sin hand på hans ben.

MALIN
Det känns allt lite konstigt.

TOM
överraskad
Va?

MALIN
Tycker inte du att det känns lite konstigt?

Tom funderar en stund. Tittar på Malin.

TOM
Ångrar du dig, Malin?

MALIN
förvånad
Nej... det känns liksom spännande.

TOM
Spännande?!

MALIN
Ja, det är det som är så konstigt.

Tom tittar på vägen. Drar handen genom året.

TOM
Jag tror jag förstår dig. Här sitter vi, för första gången
tillsammans. Utan någon återvändo.

Malin vrider sig mot honom.

MALIN
Jag vill att du ska veta en sak, Tom. Jag är så otroligt tacksam för dina brev. Jag är ledsen för att jag inte skrivit tillbaka... det har varit så svårt. Men jag tror inte jag hade suttit här om inte du skrivit.

Tom svarar inte.

MALIN
Du är väl inte ledsen för att jag inte skrivit?

TOM
Nej, inte alls. Nej, jag tänker på att vi faktiskt aldrig har träffats. Och att du ändå är så självklar för mig.

MALIN
blygt
Hm... på vad sätt då?

TOM
Jag önskar bara att vi hade träffats tidigare.

MALIN
Gör du?

Tom tittar på Malin.

TOM
Ja, hade inte det varit vi då? I många år?

Malin tittar ömt på Tom. Så drar hon sakta bort sin hand som legat på hans ben. Hon blickar ut mot sidofönstret, böjer så ned huvudet och håller det där. Så gråter hon. Hon trycker höger hand över mun och näsa, ögonen trycks samman och djup gråt kommer. Tom lägger sin högra hand över hennes axel, klappar den och sedan, försiktigt, lite trevande, hennes hår. Hans ögon vattnas.

TOM
Gråt inte, Malin. Snälla du.

12. INT - BONDKÖK - KVÄLL

Lukas Olsson, hans pappa David, Ingvar och JOHAN HULTMAN, 41 sitter vid ett stort matbord i ett rymligt bondkök. Det brinner i en öppen spis i kökets hörn. Över bordet är ett rep sträckt, på vilket det hänger koppargrytor, slevar och vispar. I bordets mitt står en ångande kopparkastrull, en stor ostkupa samt en skärbräda med ett rejält lantbröd. David håller på att skiva upp brödet. BARBRO OLSSON, 47, häller upp soppa till alla. Hon avslutar till sig själv och tar plats vid bordets ena kortända.

JOHAN
Var är de nya som kom?

DAVID
De kommer nog snart. De gör sig hemmastadda i sitt rum.

LUKAS
De sover kanske.

BARBRO
Ja, hon såg sliten ut, stackaren.

Trappsteg hörs. En dörr i bortre änden av rummet öppnas och Tom kommer in. Alla utom Lukas reser sig.

DAVID
Tjena Tom. Välkommen till bords.

Tom släpar sig fram och nickar mot Barbro och Johan. Och sedan mot Ingvar.

TOM
Tack snälla. Men jag undrar om jag kan få ta upp lite mat
till Malin? Hon orkar inte riktigt komma ned.

Barbro reser sig.

BARBRO
Inga problem. Jag gör i ordning en bricka och går upp till henne. Sitt du - om du inte vill göra henne sällskap?

TOM
Nej, hon kan behöva lite tid själv. Jag sätter mig gärna.

Han sätter sig vid en tom tallrik. David häller upp lite soppa till honom.

LUKAS
Det är hönssoppa.

Tom ler mot pojken.

TOM
Säger du? Det ser gott ut.

Tom tittar på de andra runt bordet. Tar en sked soppa. Barbro lämnar rummet.

TOM
Är jag och Malin de enda, tja, "gästerna"?

David nickar mot Ingvar.

INGVAR
Jag med. Välkommen. Känns skönt med två till. För jävligt att ni är så unga, men ändå. Om du ursäktar.

TOM
Javisst.
trevar
Får man fråga...

INGVAR
Hjärntumör.

Tom lägger häftigt ned skeden i sin tallrik.

TOM
Det har Malin också. Finns det inget att göra för dig heller?

INGVAR
Nej.
drömsk
Det får liksom vara nog nu.

DAVID
otålig
Lukas, gå upp på ditt rum.

Lukas lämnar bordet utan protester och försvinner ut ur köket.

JOHAN
Var inte så hård mot grabben, David.

DAVID
Det är jag inte. Men han är för liten.

TOM
Klokt. Själv har jag MS.

De andra slutar äta och betraktar Tom.

TOM
Ja, jag vet vad ni tycker. Vad alla tycker. MS kan man leva med.
lugnare
Men inte jag. Jag orkar inte förklara varför. Dessutom har Malin knappt någon tid överhuvudtaget.

Ingen säger något. Tom reser sig och går mot dörren han kom från. Han vänder sig om mot David.

TOM
Det är en sak till, David. Kan du ordna en präst?

David stirrar på Tom.

DAVID
Ehh, en präst? Jag vet inte... hur ska ni förklara…

TOM
avbryter
Nej, ingen smörjelse. Jag och Malin vill gifta oss före.

DAVID
Ni vill gifta er?

INGVAR
Underbart. Får jag vara bestman?

TOM
Gärna.

David tittar på Tom. Nickar.

DAVID
Ok.

13. EXT - KYRKOGÅRD - DAG

En stor bukett blommor spelar i glada färger. Rosor och dahlior. Santini, azaleor och krysantemum - en symfoni i rött, gult och orange. Ovanför blommorna står en enkel gravsten i massiv sten. På stenen är en kontaktannons inpräntad ovanför två namn.

CUT TO

VÅGAR VI?
Ung döende kvinna söker ung döende man
att sluta det här livet med.
Och börja ett nytt.

TOM KARLSSON
MALIN LARSSON KARLSSON

BACK TO

Barbro häller vatten över blommorna. Vattnar även de närmaste gravarna bredvid. KAMERAN zoomar ut och visar ett hundratal gravar oregelbundet belagda på en äng. Ängen är inhägnad med ett högt rött staket. Vi fortsätter uppåt och bakåt. Vi ser David spela fotboll med Lukas på vändplanen framför herrgården. Johan kommer ut från stallet och får bollen till sig. Vi fortsätter uppåt till en vacker vy av det småländska landskapet.

FADE OUT

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

Av Jonas Åkerlind 22 nov 2002 10:02