Våga vara öppen

Det börjar med en biståndsminister, därefter fina EU-tjänstemän nere i Bryssel, som på ett snyggt sätt skatteplanerar sina feta arvoden.

Ett par fackföreträdare, med den frispråkige metallordföranden – Göran Johnsson, i spetsen kritiserar bistånd och migrationsminister Jan O Karlssons arvode. Ett par veckor, därefter avslöjar DN att en stor del av kritikerna fackpamparna själva, har lön och arvoden i ungefär samma nivå, som dom statsråd och näringslivsrepresentanter, dom konfronteras med.

Varför gör politiker och fackpampar, så här? Jag tycker inte att fackföreträdare som ägnar en hel arbetsvecka, till uppdrag åt andra intressenter, skall arbeta gratis.

Jag tycker heller inte att det är fel, av dom, att ta extrauppdrag. Det kan knappast var för inte, som dessa personer erbjuds vissa sidouppdrag och om den dom då får rejäla arvoden, för sitt engagemang, är även det logiskt och försvarbart. Så långt är jag med.

Men det som äcklar mig, numera, länge var jag tolerant, är denna utbredda dubbelmoral.

Jag har en bestämd känsla av att människor, som befinner sig i den löneklass som näringslivets toppar, EU-politiker och tjänstemän, statsråd och fackpampar gör, har inte den blekast aning om vilken verklighet, låg och medelinkomsttagarna dom säger sig representera, lever i. Detta beror till stor del på deras avsevärt höga ekonomiska standard.

Jag håller mycket med socialisten Johan Ehrenberg i ETC som påstår att "när lönen är högre än dom, man tidigare tog strid för, då har man för hög lön".

Själv är jag sedan en tid "utan arbete" och hade tidigare en "låginkomsttagar"-lön, fick ut 9 900 kronor, efter skatt. Men jag hade gott och väl råd med mina leven och mina vanor. Hade inte något behov av att tjäna mera pengar –just då. Jag kände mig fri och oberoende kunde välja själv över min vardag. Tyvärr känner jag inte likadant just nu, men är full av hopp och en övertygelse om att snart reder det ut sig.

Jag vill tjäna pengar och är övertygad om att en vacker dag gör jag det. Men: jag har nu bestämt mig för att jag vill tjäna pengarna på sådant jag tycker om, och tänker också konsumera dessa pengar på det jag tycker om.

Till skillnad från den politiska eliten, står jag för detta. Jag skulle aldrig komma på tanken att representera en grupp människor som "arbetarna", "kapitalisterna", "miljönissarna" eller "feministerna". Det finns en hel del jag håller med dom om, men jag vill inte stuva in mig i deras fållor.

I en underbar bok jag nyss läst, står det att enda sättet att avslöja mygel och korruption är att själv vara sanningsenlig och vandra "den smala vägen".

Dom intresseorganisationer som kritiserar företagsklimatet i Sverige, brister i sin trovärdighet, då dom själva skatteplanerar och hotar med att lämna landet, på grund av skattesystemet.

Tala sanning i stället:

Säg att Sverige, till viss del, har ett bra företagsklimat, men det kan bli ännu bättre om skatterna sänks, framförallt för småföretagarna med låga marginaler i startspurten.

Riktigt så dåligt ställt tror jag inte Volvo har det, ändå så här detta, en gång hedervärda, svenska företag mage att undanhålla svenska staten åtskilliga miljoner, i skatteintäkter. Volvo har under minst tio års tid nolltaxerat och varken vi skattebetalare - eller Volvoledningen själva – har fört en särskilt hög debatt, om problemet.

Jag har svårt att tro, att Volvos marginaler är så knappa, att dom väljer skatteplanera för sin överlevnad. Det är sannolikt vinstintresset som spökar där, och genom att förtiga den verkliga meningsskiljaktigheten, resulterar denna protest till girighet. Men jag uppmanar ändå Volvoledningen till att föra en öppen dialog.

Sluta skatteplanera och tala öppet om det verkliga företagsklimatet, här hemma i Sverige, istället.

Till er makthavare som på sistone ertappats med "fingrarna i syltburken", säger jag:

Skäms inte för era arvoden, om ni av hjärtat anser er förtjänta av dom, var medvetna om att ni tar vissa risker med er trovärdighet, mot era representanter. Men tala sanning och våga redovisa öppet era löner och arvoden, från extraknäck,. Sedan är det vi väljare och medlemmar som avgör hur pass väl ni representerar den vardag, som vi tar ställning utifrån.

Av Yohannis Petersson 21 nov 2002 10:16