The Bachelor - ett ungkarlssvin?

Som namnet antyder handlar programmet om en ungkarl - Alex Michel - en attraktiv amerikansk man i sina bästa år som söker sin drömkvinna. Tjugofem kvinnor har valts ut av de sökande.

Alla har det gemensamt att de har fått se bilder på Alex, är själva singlar och på jakt efter en livskamrat. Under sju avsnitt kommer de tjugofem kvinnorna reduceras till en - drömkvinnan - Alex blivande fru.

I första avsnittet presenteras de för första gången inför Alex. En efter en stiger kvinnorna ur de svarta limousinerna som sakta rullar uppför hotellinfarten. I höga klackar trippar de fram på den röda mattan, allt i äkta Hollywood-maner. Alex kramar om dem och upprepar: "Thank you for doing this!" "Thanks a lot!" "I´m so greatful!" Detta varvas med bakgrundsinformation om Alex. Hans pappa är affärsman och mamman familje- och äktenskapsrådgivare. Vi ser bilder från hans barndom - ett fult och tanigt barn med jätteglasögon och pottfrisyr. De nytagna bilderna däremot, visar en vältränad snygging med affärsexamen från Harvard University.

På kvällen är det cocktailparty på hotellet. Alex ska välja ut femton kvinnor av de tjugofem han gillar bäst. Dessa kvinnor får under högtidliga former en röd ros - symbolen för att de får stanna. Att han gillar dem.

Detta är "Askungen" i ny tappning. Vem ska passa i prins
Alex dröm-sko? Här ska det klämmas och kännas och kyssas och jag-vet-inte-vad i många avsnitt till innan Alex bestämt sig. Och han vill göra det grundligt som han uttryckte det. Trots att man skulle kunna tro att en del av dessa kvinnor inte är intresserade, uppstår det någon sorts kvinnlig konkurrens kring Alex, ungefär som runt en rockstjärna.

Skulle detta koncept fungera även om man vände på steken? En kvinna omringad av tjugofem skitsnygga killar, som mest av allt i sitt liv längtade efter att bli gifta? Som står ut med att bli synade i sömmarna - jämförda med de andra männen och provade inför kamerorna? Jag tror inte det. Och även om det fanns killar - skulle det finnas tittare?

Spänningen ligger i att du själv tar parti för någon av tjejerna. När Alex sedan väljer vilka som får vara kvar, blir det i förlängningen dig han väljer - eller ratar. Inför kamerorna bryter de bortvalda kvinnorna ihop en efter en. I förra avsnittet fick en kvinna panikångest. Ambulans var på plats och man frågar sig givetvis: Är detta skådespeleri? Jag tror tyvärr inte det.

Intressant? Ja, som ni hör tycker jag det. Jag har helt enkelt fastnat i dokusåpa-träsket. Mitt förnuftiga jag inser att detta är ett skitprogram, men min reptilhjärna vet att jag kommer att sitta som klistrad framför teven även nästa tisdag. Det är lika svårt att säga nej till detta program som för ett barn att låta bli att äta ur godisskålen... fast man mår lite illa efteråt.

Av Anna Drangel 17 nov 2002 13:04