Hör du inte
att vindarna har vänt
att jag påbörjat min vandring.
Ser du inte
att elden håller på att slockna.
Du svältfödde mig,
när jag skrek efter mer.
Jag hängav mig,
men nu vill jag gå.
Jag följer en stig upp på berget,
där jag vet att man väntar på mig.
Vi talar. Vi ser. Vi vet.
Jag vänder mig om
och ser på dig.
Du har ännu inte öppnat dina sömndruckna ögon.
Du har ännu inte hört att dom kallar på mig.
Av Anna Drangel 15 nov 2002 17:36 |
Författare:
Anna Drangel
Publicerad: 15 nov 2002 17:36
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, hör, vindarna, vänt | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå