Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Indien 4 - Anekdoter och tankeställare

Namastee.

Vi är nu i staden Udaipur i Rajasthan. För James Bond-fantaster kan sägas att det är här som "det flytande palatset" från filmen "Octopussy" ligger.

Mest slående för oss här, förutom att det är väldigt vackert och så vidare, är att det finns rätt så mycket andra turister. Vi har hittills på vår resa knappt sett
några turister. Till och med på Taj Mahal, indiens turistsymbol nr 1, såg vi max 5 stycken andra västerländska turister. Taj Mahal var för övrigt precis så vackert
och storslaget i verkligheten som det är på bild. Visst är det skönt att slippa turister men dock medför turismen faktiskt vissa goda saker, bland annat bra och till och med mysiga restauranger. De alla annars så vanliga "hålen i
väggen" med lysrör i taken och plåttallrikar utan bestick göre sig ej besvär här. Här halvligger vi istället bland kuddar på takterrasserna och under stjärnorna som två maharajor, insuperandes den mest fantastiska gourmémat,
och med utsikt över upplysta palats och vackra fort. Vi har redan skjutit upp vår avresa härifrån flera gånger på grund av restaurangerna.

En annan bra sak som turismen för med sig är att det finns många och till och med fungerande internetställen. Detta har annars varit den största källan till irritation hittills, nämligen dåligt fungerande internetställen. Inte sällan tar det 10 minuter att bara komma in på Hotmail, ytterligare 10 minuter att komma åt Inkorgen, sedan 10 minuter för att få upp ett mail och slutligen 10 minuter om man har valt att svara på mailet. När man sedan har kommit långt in i sitt uppsatsliknande svar så går strömmen...
Avgrundsskriken har blivit flera än antal svarade mail, så nu vet ni vad det beror på om ni inte får svar direkt.

Orange. Återigen visar det sig att vår oranga färg på bilen är ett bra val. Orange är nämligen hinduernas heliga färg, och till exempel alla "Holy men" är alltid klädda i orange. Vi kör således omkring i en "Holy car". Kanske är det därför vi trots allt klarar oss så bra i trafiken.

Någonting annat orange som vi sett är tiger. Vi var några dagar på tigersafari i en nationalpark här i Rajasthan och på vår andra tur fick vi se den. Från cirka 10 meters håll strövade en väldigt vacker tigerhona omkring, till synes helt oberörd av vår bil. Vi körde bredvid den i cirka 15 minuter innan den försvann in i lövskogen. Kul. Såg även björn baloo, krokodil och 1 000-tals hjortar och rådjur. Hela parken var för övrigt som hämtad ur Djungelboken och otroligt vacker.

Andra djur som vi sett är orm och "räkor". Ormen såg vi när vi bar ner kajaken till Yamuna-floden se "Indien 3". Jätteliten och jättesöt, men enligt männen som var med oss ca 15 gånger giftigare än en kobra. Dessutom på alldeles för nära 1 meters avstånd. De räkliknade krypen såg vi i botten av en mineralvattenflaska som vi precis druckit ur. Vi tyckte vattnet smakade väldigt unket och konstigt, tittade misstänkt på innehållet i flaskan och såg då de små men ack så många djuren. Vi gick ur bilen och körde fingrarna i halsen. Fortfarande har vi ej fått några biverkningar av den upplevelsen.

Över huvud taget har vi klarat oss väldigt bra på magfronten. Jag Dan hade cirka 16 halvjobbiga timmar i Turkiet som inte ens de var speciellt farliga, men efter det har jag varit bättre än man normalt är till och med i Sverige. Helt perfekt faktiskt. Ante har haft lite mer otur, men med tanke på det diarrébälte vi åker igenom har även han klarat sig förhållandevis bra. Det lönar sig att åka landvägen ibland, och därmed successivt vänja magen för
den ändrade bakteriefloran. Välj bil nästa gång alltså. Speciellt orange.

Turism ser vi som tidigare nämnts inte speciellt mycket av. Detta är ytterligare en fördel med att åka egen bil. Man kommer verkligen till de mest konstiga ställen som det åtminstone känns som att ingen annan västerlänning besökt förut. I de allra flesta fallen finns det anledning
till att dessa byar inte har blivit besökta förut. När vi till exempel kommer till en by och stannar för lunch bildas omedelbart en större folksamling runt oss. De står ogenerat kvar på cirka en meters håll och utåt under hela lunchen. Vi bryr oss inte längre. Vi tycker till och med att det är rätt så roligt och intressant. Här gäller det att jobba på attityden, annars kan det bli väldigt väldigt jobbigt. När man tror att det inte skulle kunna bli mer folk även om man klädde av sig naken vi har faktiskt haft just den diskussionen, och man tar fram kameran för att plåta lite, då tar det cirka fem sekunder innan det kommer ungefär lika mycket folk ytterligare. Varifrån kom de? De är intresserade av andra människor indierna... och så gillar de att vara med på bild.

Häromdagen, närmare bestämt den 4 november, hade vi varit ute i exakt två månader. Den 4:e november, det måste väl ändå vara mer än två månader. Man kan väl omöjligen hinna vara med om så mycket på så kort tid. Vi var tvungna
att räkna på fingrarna för att konstatera att det helt otroligt nog endast gått två månader. Det känndes snarare som fyra månader. Vi fick räkna om igen för att se om det verkligen kunde stämma.

Samma dag fick vi ett telefonsamtal från en vän därhemma; "Vaaa, har ni redan varit borta i två månader! Det känns mer som två veckor" tyckte vår vän.

Här kan det vara på sin plats med en liten filosofisk tankeställare. Här upplever vi den intressantaste och kanske mest roliga perioden hittills i våra liv, och tiden står närmast stilla. Samtidigt därhemma upplever vår
vän, låt oss säga "en inte fullt lika intressant och kul tid" och dagarna eller snarare veckorna försvinner snabbare än pengar på ett casino. Vilken visdom man kan dra av detta är upp till var och en att bestämma, men det är värt en tanke.

Hälsningar från Indien - the land of philosophers