Potpurri från musikens värld

När jag var "fars lille påg" gick vi ofta till Folkets Park - där var uppträden samt musik vid "Moriska Paviljongen".
Här spelades "öronfröjd". Ofta frågade jag vad musiken hette.

"Cavalleria rusticana" svarade far. Då jag började läsa tog jag reda på att musiken var skriven av en okänd musiklärare med namnet Pierto Mascagni. Nu kan man skriva hur mycket som helst om detta mästerverk - utan att bli klokare - jag fattade i alla fall att "Cavallerina Rusticana" fick låta hur som helst.

I Malmö fanns och finns - numera dramatisk Hippodromen.

I denna lokal som en gång varit cirkus framfördes operetter och till nyår revy.

Ingen uppsättning mellan 1935 - 1944 undgick vårt besök.
Ofta besöktes föreställningarna mer än en gång.

Då åldern gav mig rätt att vara ute efter mörkrets inbrott gick jag ensam dit. 75 öre kostade ståplats och med vaktmästarens goda minne kunde man sätta sig på en ytterplats om det inte var utsålt.

Rekordet i besök kommer fick "Czardasfurstinnan" -
musik Emerich Kálmán. På denna teater såg jag nog omkring 25 föreställningar. Fler har det blivit på andra teatrar.

"Läderlappen" - Johan Strauss d.y. är hustruns och min favoritoperett - inte bara för att vi såg den på Scala teatern i Köpenhamn samma afton - som vi slutade leva i synd.

Opera är mitt stora sus - sedan början på 50 talet. Om det var Jussi Björling - som väckte intresset - vet jag ej. Men om så vore är jag honom stort tack skyldig.

Talad teater såg jag då Malmö Stadsteater invigdes 1944. Föreställningen var en komedi av William Shakespeare
"Midsommarnattsdröm". Lovade mig själv - aldrig mer.
Man skall aldrig säga aldrig har jag lärt - därför blev det en gång till - "Mans kvinna" av Vilhelm Moberg på Intiman i Malmö.

Därefter endast på TV.

Däremot går jag ofta och tittar på "spring i dörrarna" komedier. Dario Fos - "Vi betalar inte" är obetalbar.

Sista gången jag hörde - ett musikskådespel - var i Östra Gasverket - Köpenhamns nya opera och musicalscen. Vi stod upp - klappade händer och grät i tjugo minuter efter denna fina föreställning som numera förkortats till "les".

Far skojade till till det då han inte kände till musikstycken - men att med berått mod bjuda åskådare rena förfalskningar är oförlåtligt.

Därför har jag slutat besöka de moderna föreställningar - med uppsättning av unga regissörer.

Deras klåfingrighet på handling har inga gränser. Med stora förväntningar skulle vi besöka teatern för att avnjuta
Puccinis "Madame Butterfly". Pinkerton var förvandlad till japan och var klädd som sådan - detta trots han skall var amerikansk marinlöjtnant. Efter lång väntan återkommer han med hustru - till sin älskarinna Cho- cho-san. Hon överlämnar deras gemensamma son och skall därefter begå harakiri. Detta gör hon genom att slingra sig runt en påle och avlida.

I manuset skall hon använda kniven som fadern tidigare använt.

Ja en gång är ingen gång - men det fortsätter - samma kompositör har tonsatt "Bohème". I tredje akten skall scenen föreställa stadsgrindarna - torggummor - handlare kommer medan snön faller sakta. Träden skall glittra.
Ljus från fönstren i värdshuset - där Marcel arbetar. Mimi kommer för att leta efter Rodolphe.

Nu var det ändrat. Mörka grå sopcontainerar - pappersavall blåste runt. Tala om att tappa dramatiken.

Måste även berätta om Hoffmans äventyr. Musik:
Offenbach. Här ingår ett äventyr - som har en backanal.
vilt dryckesgästabud. Denna gång var hudklädda i full fart med samlag - servitörer gick runt med sprutor - folk låg avsvimmade. Så hade inte Offenberg tänk sig sin fina opera.

Läderlappen förstörde Göteborgs nya operahus - då de skulle beskriva balen hos Prins Orlovsky. Här skall det skålas i vodka.

Champagnen gör stämningen allt gladare - den ene gästen efter den andra framträder i solostycken. Glädjen står högt i tak.

Så är det den rike rentierens Gabriel von Eisensteins tur att sjunga klockarian. Han har nu blivit så asberusad - att det är en skam. Roligt - nej. Krypa omkring full på golvet och sjunga är inte snyggt.

Klassik musik är ännu mitt "godis". Bor jag i närheten av ett konserthus köper vi abonnemang - då har vi samma stolar hela säsongen. De gamla mästarna är nog favoriter - men nya är välkomna. Just nu är det Helsingborgssymfonikerna som står våra hjärtan närmast.

Hur det står till med baletten? Tyvärr inte så ofta. Nötknäpparen Tjajkovskij till jul för barnens skull. De flesta har örhängen och då blir föreställningarna lite "rumphuggna". Förlåt.

Modern balett förstår jag inte. Om de sätter upp Adolphe Adams "Giselle" då kan jag åka hur långt som helst.

Av Lennart Ekman 05 nov 2002 11:14