Punjab - Himachal Pradesh
Vi har nu kommit till vår slutdestination, Indien. Och trots att vi har över fyra månader kvar på vår resa så åtminstone känns det som att vi har kommit fram. Inga fler länder att köra igenom. Inga fler tullar att passera. Inga mer konstiga valutakurser att hålla reda på. Äntligen shorts!
Vid indiska tullen frågade jag om det efter sju veckor i muslimska länder nu var "reglementsenligt" att bära shorts. Svaret blev mer utvecklat än jag väntat mig; "This is not Pakistan, this is the country of free. You can wear anything you want."
De hatar varandra, Indien och Pakistan.
Den ständigt pågående tävlan mellan länderna såg vi strax därefter prov på vid den så kallade "flaggceremonin". Ursprungligen är det den dagliga proceduren då flaggan ska halas vid solnedgång. Flagghalningen har dock utvecklats till en ren tävling mellan de båda länderna i att överträffa varandra i pompa och ståt. Till detta kommer det publik, i massor. På båda sidor om gränsen för
övrigt den enda existerande gränsövergången mellan de båda länderna har stora läktare byggts upp och cirka 8-9000 personer kommer för att heja på sina länder, varje dag! Det är mer publik än vad GAIS har haft på flera decennier. Och det var verkligen som att vara på en fotbollsmatch.
Hysteriskt skrikande publik, flaggor och hejarklackar. Lika fanatisk publik både på indiska som pakistanska sidan. Intressant.
Vi åkte vidare till Amritsar, huvudstad i indiska delstaten Punjab. Det är även här som "The Golden Temple" ligger, sikhernas heligaste plats. The Golden Temple är för en sikh ungefär vad Mecka är för en muslim. Vi råkade dessutom, utan att ha en aning om det innan, tajma in det hela så perfekt att det just denna kväll var sikhernas viktigaste kväll, och pilgrimer "i massor" vallfärdade från när och fjärran till The Golden Temple. Vi frågade hur mycket pilgrimer som kom denna kväll och fick lite olika svar, allt från 100 000 till en miljon, eller helt enkelt "many". Och många var de. Och där mitt i allting var vi, som de absolut enda vita på plats. Sikher har ju ett våldsamt rykte fanatiska utan like, bär dolk och mördar premiärministrar så vi var lite oroliga när vi dök upp på deras heligaste plats på deras heligaste kväll, speciellt när vi smög upp våra kameror.
Men det var inga problem, tvärtom. Alla väldigt många tittade, fnittrade, flörtade, hälsade, ville komma fram och skaka hand eller till och med ta kort på oss. Det blev till
rena segertåget för de två vita utbölingarna. Folk ville prata med oss varifrån kom vi?, vad gjorde vi där? vad tyckte vi om Indien?, vad tyckte vi om Pakistan? En man ville till och med gifta bort sin dotter!
Morgonen därpå åkte vi vidare mot Himalaya, i den indiska delstaten Himachal Pradesh. Där åkrarna slutade tog bergen vid och vi såg de första snöklädda topparna. Sikher byttes ut mot buddhister. Speciellt gällde detta i staden McLeod Ganj. Det är här Dalai Lama och hans tibetanska exilregering håller till. Vi kan väl inte säga att vi såg Dalai Lama himself, men väldigt många i hans stil. Inklusive sökande västerlänningar som rakat håret och klädde
sig som tibetanska munkar. Detta är byn för att hitta sig själv, bli buddhist, gå tibetanska matlagningskurser, röka hasch, prova yoga eller tibetansk blockflöjt utan kött. Själva trekkade vi.
Vi har även sett de första aporna. Först såg vi en, sedan allihop. De är överallt, i såväl djunglerna som i byarna.
Vi har ocksa fått uppleva en trafiksituation som utklassar den i Iran. Men det tar vi i nästa mail.
Kram från Indien, "the country of free".
// DAN & ANTE
Av Dan Brylde och Ante Malmström 04 nov 2002 18:31 |
Författare:
Dan Brylde och Ante Malmström
Publicerad: 04 nov 2002 18:31
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå