Konsten att leva som man lär

Han kommer från arbetarhem, har varit - liksom många intellektuella – västerradikal i unga år. Men har nu vandrat sig upp mot välstånd och rikedom. Han är kriminalprofessor, hos Rikspolisstyrelsen, med uppgift att granska och det svenska polisväsendet. Vilken han också gör utifrån – ett för mig – sakligt och objektivt perspektiv. Dock tycker, ibland, inte alla i den svenska poliskåren det.

"Jag röstar på sossarna, därför att deras ideologi ligger mitt sinne närmast", förklara han. "Men jag lever inte som en sosse, jag tjänar bra med pengar nu", avslutar han.

Jag gillar GW Persson, har läst de flesta av hans polisromaner, filmalster och anser att dom ligger i toppklass.

Därför är det inte alls svårt att förstå denne mans framgångar och då inte heller de pengar han förmodligen nu tjänar, på sin kompetens.

Det jag istället tycker är lite märkligt av före detta vänsterradikaler som Leif GW Persson, Jan Guillou och Liza Marklund med flera, är:

Hur man kan tänka "rött" och leva "blått"?

Detta gör allt för många röda "tänkare" i synnerhet kulturarbetare.

Frågan skulle kunna ändras om mer ideologiskt, till:

Hur kan man tänka socialistiskt och leva liberalt eller konservativt?

Själv är det inte många punkter som jag sympatiserar med socialismens ideologi. Däremot skulle man, mycket väl, kunna säga att jag lever ett "blårött" liv. Med andra ord jag tänker konservativ-liberalt, men lever socialistiskt.

Jag är ingen prylfanatiker – har ännu inte någon mobiltelefon, därför att jag inte har något behov av det.

Har sedan 1994 körkort, då jag var 18 år, men har ännu inte skaffat bil, därför att jag inte känner behov av det.

Hade ingen moped när jag var 15. Cykeln fortfarande mitt enda färdmedel, övrig transport sker kollektivt.

Jag ser till att få valuta för mina skattepengar efter bästa förmåga, utnyttjar stadsbibliotekets datorer dagligen. Lånar också mycket böcker och läser samtliga morgontidningarna, där.

Simmar i kommunens simhall, som är finansierad med mina och andras kommunal-skattepengar.

En socialdemokrat eller vänsterpartist hoppas förmodligen, när dom ser mina vanor, att jag röstar och sympatiserar med deras ideologi. Men tyvärr, jag sympatiserar varken med S eller V, inte på grund av taktiska skäl, utan av ideologiska. Men jag är inte fegare än att jag röstar för vissa av deras förslag, som gynnar och ger mig valuta för mina skattepengar.

Av Yohannis Petersson 01 nov 2002 10:06