M, skatten och friheten

M, skatten och friheten.

I DN debatt drygt tre veckor efter valet 9/10 beskriver Gunilla Karlsson hur hon upplever valresultatet. Hon är vice ordf i m. "Vi talade för lite om skatterna" är rubriken i DN. Skattefrågan är, skriver hon, "en moderat valvinnare" som inte fungerade denna gång. Varför det?

Gunilla Karlsson beskriver skattefrågan som den avgörande frihetsfrågan för individen. "Skatten är det absolut tydligaste uttrycket som statens makt över medborgarna tar sig." För Gunilla Karlsson är motsättningen mellan individen och "systemet" politikens brännpunkt. Hon vill att m skall "hitta tillbaka till det fundament som partiet grundar sig på". Och det är individens frihet att göra som han vill utan att hindras av kollektivet. Jag tror att många moderater i dag upplever att Gösta Bohman stod på det fundamentet. Moderata ungdomsförbundets ordförande Tove Lifvendahl har också skrivit en bok med titeln "Gösta Bohman - Hjälten och myten."

Men det finns frågor för moderaterna som är viktigare än att drömma sig bort från dagens verklighet. Varför uppfattas m av så många som ett rikemansparti? Är motsättningen mellan individ och kollektiv så oförsonlig? Är individens kamp mot kollektivet en bra plattform för ett parti som vill vara med och regera Sverige?

Jag hör till dem som upplever de moderata löftena om skattesänkningar som valfläsk och inget annat. Vem vill inte ha mer pengar i den egna plånboken? Men räcker vanlig mänsklig egoism som politisk plattform för ett parti? Är det inte mer kraftfullt och samhällsnyttigt att föra en debatt om principen: vad är egentligen skatten? mer än något som man helst vill slippa undan ungefär som parkeringsböter?

Fört mig är principen denna: alla lägger pengar i en gemensam pott. Var och en efter förmåga. Sen får alla sin del ur potten: var och en efter behov. Orealistiskt? I alla fall kräver det övertygelse och handlingskraft. Men det är också något mer att kämpa för en vanlig egoism.

Moderaternas miljonprogram.

Gunilla Karlsson skriver helt riktigt att m har varit "den kraft som fört svensk politisk debatt bort från socialdemokraternas systemtänkande." En viktig fråga blir då: varför gick det snett i valet? Kan orsaken vara att m förknippat sig med den nyliberala frihetsvågen: Ner med skatten! Bort med staten och politikerna! Var fri! Men m gick på grund när vågen stötte på verkligheten.

De fritt valda aktiepensionerna har förlorat halva sitt värde med börskraschen. Elen och telefonin som vi nu fritt får välja har inte blivit billigare. Privata vårdhem kan misshandla de gamla lika bra som kommunala. Snöröjningen i Stockholm - under mottot Medborgare befria Dig och skotta Din egen gatstump - blev ingen succé. Det som en gång hette "Bygg en miljon bostäder" har nu blivit "Betala en miljon för en bostad".

Lika viktig som idédebatten om individ och kollektiv är den om fördelning och tillväxt. Låsningen i "antingen - eller" orkar inte fram till verkligheten. S satsar på fördelning medan m satsar på tillväxt. Är det en fruktbar motsättning att bygga vidare på? Vilka problem löser den låsningen? Utan tillväxt finns ingen växande kaka att fördela. Men tillväxt kan kräva uppoffringar av individen - och då vill han först veta vad som blir hans del av den växande kakan. Här har, tycker jag, moderaterna missat grovt. För att inte tala om papegojorna i näringslivet. Deras ensidiga krav på tillväxt och ointresse för vinsternas fördelning kan lätt tolkas så att de många små i sin vardag skall betala priset för de få storas tillväxt och rikedom. Sånt har hänt förr. När arbetslösheten steg gjorde fallskärmarna det också.

En eftervalsdebatt…

Mot slutet skriver Gunilla Karlsson : "Det finns en vitaliserande spänning mellan konservativa och liberaler. Konflikten driver den politiska debatten framåt." Det är sant. Det är i mötet mellan visioner och verklighet som ny kunskap skapas och politiken kan växa. Modet och förmågan att bryta gamla låsningar och söka nya lösningar är förutsättningen för att angripa de stora problemen och komma loss ur politikerkäbblet.

Regeringsförhandlingarna efter valet var uppiggande - och oroande. Är det med typ mp:s muppet show som man skall klara tillväxt och fördelning, arbetslöshet, invandring och sjuskrivningar. Eller trafik och bostäder i storstäderna. En del förordar samarbete i den så kallade mitten: s fp. Men är fp över huvud taget ett parti som man vet var det står och går i morgon?. Fråga mannen på gatan vad som rent praktiskt menas med "liberal".

Vilka klarar av att föra en meningsfull eftervalsdebatt om frihet och kollektiv, om skatter och vad vi skall ha skatterna till och om tillväxt och fördelning. En debatt som sträcker sig längre än slagorden från valrörelsen?

Avslutningsvis några rader ur en dikt av Arthur Lundquist citerad ur minnet:

Friheten min vän är en vind
Som korsas av en annan vind: rättvisan.

Latorp 20/10 2002
Sven Frostenson

Av Sven Frostenson 22 okt 2002 14:38