Det italienska hårnätet

Det italienska hårnätet.

När jag nyligen besökte Rom och gick nerför Via XX September i riktning mot Piazza Repubblica, tittade jag efter om jag kunde hitta varuhuset Standa. Där hade jag sommaren 1971 köpt ett hårnät för män.

Min vän Bengt, som jag umgicks med på den tiden, hade ett tjockt, ostyrigt och alldeles rakt hår. När han tvätatt det måste han tämja det för att det inte skulle bli som en vildvuxen buske. Han hade kommit på att om han satte på sig en ylleluva och behöll den på tills håret torkat, låg det sedan lydigt som han ville. Nackdelen var att det tog en hel dag för håret att torka under luvan. Han använde en för sin tid vanlig röd toppluva med tofs, en Mora Nisse-luva. Den hade han haft när han åkt skidor som pojke på 1940-talet, så den var egentligen för liten för hans vuxna manshuvud. Där den satt uppe på skulten såg den onekligen ganska udda ut!

När jag i Standas hårvårdsdisk fick syn på hårnät för män, visste jag direkt vilken hjälp Bengt skulle kunna ha av att använda ett. Som liten hade jag haft en lekkamrat som hette Petra och hennes pappa kom från Ryssland. Jag förundrades över att ibland se honom iförd hårnät över sitt svarta, blanka pomaderade hår.

Hårnät för män ser annorlunda ut än hårnät för kvinnor.
De för män är formade som små hättor. På Standa fanns virkade svarta och bruna hårnät. Jag valde ett brunt till Bengt, som hade brunt hår.

När jag kom hem till Sverige och skulle överlämna presenten till Bengt, tittade han först misstroget på det sladdriga hårnätet. Jag försökte övertyga honom om att det skulle förkorta torktiden avsevärt. Han lovade med ett litet skratt att prova när han blivit ensam. Han var livrädd för att verka löjlig och insåg inte att den röda toppluvan gjorde honom det. Av finkänslighet visade jag honom förstås aldrig att jag tyckte det.

Någon vecka senare hörde jag en glad röst i telefonen. Torktiden var bara någon timme. Nu kunde ha gå ut och behövde inte sitta inne hela dagen i väntan på att håret skulle torka under luvan. Men det var några lösa band som han inte förstod vad de skulle vara bra för. Det var tydligen så att man kunde fästa banden under hakan om man sov med det så att det inte skulle rubbas och sabotera frisyren. Bengt använde det vad jag vet bara när han torkade håret.

Åren gick, vi gled ifrån varandra och snart umgicks vi inte mer. Det är så i människors liv ibland. Och inte hade jag vare sig då eller senare någon tanke på hårnätet. Det gick säkert 15 år innan jag av en slump stötte ihop med Bengt. Och det var med ett visst vemod jag kunde konstatera att jag fortfarande tyckte om mycket hos honom. Det där med att gammal kärlek aldrig rostar, har nog sitt berättigande.

Vi pratades vi en stund och plötsligt sa Bengt:

- Jo, du, det där hårnätet.
- Ja, sa jag dröjande, för uppriktigt sagt hade jag glömt bort det under åren som gått.
- Du köpte ett hårnät åt mig i Italien en gång, förtydligade han.
- Ja, visst ja, jag köpte ett hårnät åt dig, sa jag medan minnet sakta väcktes till liv.
- Det är utnött nu, sa han med uppgiven röst.
- Jaha, med då har du väl köpt ett nytt?, undrade jag.
- Nej, de finns inte att köpa. Besvikelsen i hans röst var äkta.
- Har du frågat din frisör? Vet inte han var man kan köpa dem?, föreslog jag.
- Det har jag aldrig tänkt på, svarade Bengt.
- Annars tror jag nog man kan hitta sådana på NK, eller låta NK ta hem från Italien eller Frankrike, replikerade jag, van att i samtal med Bengt föreslå praktiska lösningar på vitt skilda problem.

Då log han, om över sig själv och sin oföretagsamhet, eller över mig och min kravfyllda uppslagsrikedom, må vara osagt.

- Eller så får du väl ta dig en tur till Rom!, slutade jag entusiatiskt min argumentation för införskaffande av ett nytt italienskt hårnät.
- Det är synd att det är utnött, upprepade han han tonlöst och tycktes personligt förorättad.
- Nu måste jag använda toppluvan igen. Och det tar så lång tid innan håret torkar, sa han till slut uppgivet.

Hans kinkande över livets verkliga eller inbillade oförrätter syntes vara desamma som förr.

Dagen därpå besökte jag varuhuset UPIM och tittade faktiskt efter hårnät för män. Men pomaderat slätt hår har gått ur modet, så där fanns inga. Och vad skulle Bengts fru ha sagt om det kommit ett hårnät med posten från hans gamla flamma? Hon har nog hört tillräckligt om hårnätet som var så bra, men som blev utnött och nu är borta sedan länge! Jag vet ingen annan råd än att Bengt får hålla sig inne de dagar då han tvättat sitt numera grånade hår.

För han har fortfarande tjockt, ostyrigt, alldeles rakt hår, som måste tämjas när det har tvättats.

Av Christina Strömberg 22 okt 2002 17:15