Äntligen

Denna dags morgon låg en avisa kallad Mixen på golvet vid brevinkastet. Ett par kilo övrig makulatur låg där också.
Genom att vi har pappersavfall 100 meter bort - tvingas jag till en spatsertur - i friska luften - en gång i veckan.

Jag såg på försättsbladet att Tina vår TV-kock fått ytterligare en utmärkelse.

Motiveringen var:

"Har genom sin Helsingborgsdialekt satt staden på kartan."

Har tidigare i år blivit framröstad som "Årets skåning."

Inget ont om Tina - hon är rar - vimsig - en aning kunnig i matlagning samt genom sitt glada humör värd en titt då och då.

Om jag blivit erbjuden dessa utmärkelser - hade svaret blivit nej? Icke - klart hon skall passa på när det "regnar manna från himmeln."

Det är ju bara det - den fattige har ingen slev.

Är detta första eller sista gången svenskarna faller i farstun och börjar med idoldyrkan.

Nej - nej. I början på femtiotalet fanns Hyland med sin
"Karusell".

Varje lördagsafton satt en massa folk och jag vid radioapparaterna med gapande munnar. Icke ett ljud kom ur dessa - vi var trollbundna.

Om någon pratade var det som att vissla i kyrkan. En kväll kom Snoddas - försökte sjunga - men det hade han inte röst till - trots detta tog svenska folket och jag honom till våra hjärtan - alla nynnade på "Flottarkärlek" och Snoddas slog rekord i park efter park där han körde fram i sina nyinköpta lyxbilar.

Så var det "Arne med rosen" - Bertil Boo och många fler.

En av de största muntrationer var när "Loket" fick Jerringpriset - som bingoledare. "Årets underhållare"

Det är inte fel på pristagarna - men juryn och oss som går på det genom att deltaga i hysterin.

Det enda jag fått är ett diplom från Allers. Jag löste världens största korsord. En dam fick resan till London. Där ser man.

Av Lennart Ekman 22 okt 2002 10:53