Snälla, skriv inte om Baskien

I ett enat Europa. År 2002.

"Skriv inte om Baskien; den norra delen av Spanien, eftersom det kan vara farligt!"

Den unge mannen jag talar med ber mig att inte nämna hans namn, eller ens skriva ut mitt eget. Han uppmanar mig att inte fortsätta berätta, eftersom jag kan hamna på terroristernas svarta lista. Eftersom jag kan bli deras nya mål; den som ska dödas härnäst.

Snälla, skriv inte att vi inte riktigt vågar lita på folk omkring oss. Inte ens de vi har känt länge. Man vet aldrig. Säger han.

Samma år som euron införs i stora delar av Europa.

Och tala inte om att vi är rädda för att yppa våra politiska åsikter offentligt, eftersom någon kan höra oss. Säg inte det heller, är du snäll. Att mina bästa vänner var ute och gick med sin nyfödda baby när en bomb exploderade ett kvarter ifrån dem. Och gatorna spärrades av. Och barnet grät förtvivlat.

Skriv inte om att jag en dag såg ett par skor med fötter i. Och köttrester och slamsor spridda på väggarna längs gatan. Skyltfönstret nedsmetat med blod efter bomben, som exploderat när jag var på väg till skolan. Det är onödigt att nämna.

Eller att några av mina medstudenter på universitetet blev tagna på bar gärning när de planerade ett attentat. Att mörda. Och att jag känt dem i över fem år, men inte hade en aning om att de var terrorister. Att vi brukade dricka kaffe i skolcafterian i timmar, plugga inför tentor tillsammans, spana in tjejer i korridorerna, dela på cigaretter, gå till gymet och vänta på bussen.

Ta inte heller med det jag sa tidigare, om att min arbetskamrat är tvungen att ha livvakter 24 timmar om dygnet och inte kan gå på bio själv. Eller att det smugglas vapen över gränsen från Frankrike. Eller att en av mina favoritlärare på universitetet sköts ned med ett skott i huvudet när han var på väg till jobbet en morgon. Och att hans son stod bredvid och såg honom dö. Att en man hölls gisslan av terroristerna i ett litet hål under jorden i över ett år.

Det är onödigt att nämna sånt. Tycker du inte?
Speciellt som Spanien också är medlemmar i EU och har klarat inflationsmålet.

Och man precis funnit en hel busslast full med sprängämnen i centrala Madrid. Och flera av mina vänner skadats när de var på väg till jobbet en måndagmorgon.

Och min rumskamrat blev instängd i tunnelbanan då en bomb exploderat och jag försökte ringa, men inte fick tag på henne på mobilen, utan fick titta på nyheterna på TV för att försöka få syn på henne i folkmängden.

Och väntade på att hon skulle komma hem.

Men aldrig kom.

Snälla, skriv inte det.

Av Anna Bergman 18 okt 2002 13:57