svart
hav
jag precis drunknat
i.
Du skriker
ber
önskar
ser
hoppas att
jag vill
leva.
Stormen har
för
längesedan
bedarrat
det som
finns kvar
är tomheten
ensamheten
hatet
över
att inte
få finnas
med mig
Månen kastar
sitt ljus
över de stilla
vågorna som
tröstar er vilda
gråt,
doft av tång och
död
fräter er kropp
Havet som
precis tog mitt
liv
är svart
men inte
sant
Om ändå.
Om ändå
så sorgen dör
och havet tystnar
Om ändå
så
jag äntligen
får leva.
Av Marita Söderström 15 okt 2002 17:29 |
Författare:
Marita Söderström
Publicerad: 15 okt 2002 17:29
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, om, ändå, våga | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå