Lunarstorm-paniken

En märklig moralpanik har blåst upp de senaste dagarna kring Lunarstorm och andra ungdomssajter eller communities på nätet. Kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen går i bräschen för den synnerligen dubbelmoraliska reaktionen - naturligtvis i syfte att sälja lösnummer. I förbifarten sårar och skadar de ett antal unga människor som har valt att lägga ut utmanande bilder på sig själva eller berätta om sitt sexliv på nätet. Jag tror grundorsaken till att den äldre generationen på det här sättet vill "slå larm" är att de inte kan acceptera att deras barn eller ibland barnbarn har ett eget sexliv, och lever ett mer spännande liv vid det här laget än de själva gör.

Jag kan bara gå till mig själv; jag var ganska blyg och bortkommen som ung. Hade det funnits sajter som Lunarstorm på den tiden, där man hade kunnat experimentera med sin identitet, publicera dagböcker, dikter och fotografier på sig själv, så kanske jag hade fått en betydligt roligare uppväxt och knutit kontakter med likasinnade betydligt snabbare än vad jag nu gjorde. Jag ser det som en i grunden mycket positiv utveckling att unga tjejer och killar i dag har möjlighet att på en halvoffentlig arena som Lunarstorm både berätta om sina innersta tankar i dagboksform och spela med sin sexualitet.

För unga människor - redan innan de är lovliga i själva verket - har naturligtvis en sexualitet. När Aftonbladet i torsdagens nummer citerar unga tjejer som skriver att de är "horny som fan", publicerar bilder från Lunarstorm med mera, begår de i själva verket ett övergrepp. Dessa meddelanden är inte avsedda för den stora offentlighet som en kvällstidning innebär, de är avsedda för en intimare krets. Och att man är kåt när man är tonåring borde inte vara någon nyhet för någon! Att Aftonbladet och Expressen vältrar sig i detta och låtsas ta avstånd är fullkomligt groteskt; för i sådana fall tar de avstånd från något av det djupast mänskliga i oss alla!

Vad gäller råden från Rädda Barnen att de vuxna ska "övervaka" sina barns surfande så finner jag detta synnerligen opsykologiskt. Vem vill ha sin mamma eller pappa sittande bredvid på sängkanten eller vid skrivbordet när man skriver ner sina innersta tankar?

Jag har skrivit tidigare här på Sourze om när jag var 41 år och tillsammans med en 17-årig tjej. Somliga uppfattade mig som pedofil eller gubbslem av den orsaken. Jag upprepar att det var ett kärleksförhållande mellan två vuxna människor. Men faktum är att om jag hade tagit en nakenbild av min dåvarande tjej vilket jag aldrig gjorde hade jag kunnat fällas för barnpornografibrott. Lagen är skriven så, att bilder på ungdomar under 18 år i lagens mening är att betrakta som barnpornografi. Moralpaniken kring Lunarstorm är alltså onödig. Det finns lagar som reglerar detta.

Jag kan bara säga att dagens ungdomar är oerhört mycket mer framåt än jag själv var i samma ålder, och det är på det hela taget en mycket bra utveckling. Min dåvarande tjej introducerade mig till Lunarstorm, och liksom sina kompisar använde hon denna och andra sajter mycket medvetet, utan att lämna ut fler personliga uppgifter än hon ville. Ibland för mycket kunde jag tycka, i och för sig.

Risken att träffa människor som vill utnyttja andra finns naturligtvis på nätet som på andra platser, och det gäller att vara vaksam. Men att polisanmäla alla "skumma typer", som Rädda Barnen tipsar föräldrar om i dagens nummer av Metro är ett råd som verkligen kan slå fel. Man kan börja se skumma typer i varenda buske, paranoian sprider sig liksom.

Av Andreas Björsten 13 okt 2002 13:13