I wanna rock

Jag kan spela gitarr. Det är ingen stor kunskap, men som de flesta andra vill jag skapa något eget med mitt kunnande. Men det är svårt. Det är många gånger som man kommit på något snyggt, och sedan kommer på sig själv med att "det liknar ju den där skitbra låten." När detta hänt ett antal gånger är det ganska lätt att mulna.

Man drabbas av den där hopplösa känslan: "Allt som är snyggt är ändå redan lirat på de här 6 strängarna." Hopplösheten smyger sig på och man försöker övertyga sig själv om att man ska börja spela covers. Men eftersom man är dum och bångstyrig vill man inte, "jag ska skapa något eget", tänker man envist och tjurar med plutande underläpp.

Ändå drabbas man ideligen av samma sak: "Det där låter ju som...", säger någon bekant och man är redan vid första stavelsen på väg att strypa dem.

Då slås man av den. Nådastöten. Rocken är död. Tomhetskänslan sprider sig i kroppen. Den där underbara musikstilen som man föddes in i, den är urmjölkad, det finns inget bra kvar som inte redan gjorts. Man inser att man kommer få dåligt samvete och känna sig som en utsugare om man försöker släppa plattor med andras musik, som andra redan gjort bättre.

Ändå vägrar fingrarna släppa taget om gitarrhalsen och plektrumhanden vägrar inse och fortsätter ivrigt lira. Det är en ond cirkel, konstaterar man lugnt och börjar leta efter någon typ av sökverktyg där det går att kontrollera om stycken redan finns. Det finns inte.

Helvete.

Av Idioten Puckosson 13 okt 2002 12:02