Tystnaden och ordet

För att få det du måste ge -
I sången trippar gitarrbarn,
i dom nyföddas tecken fram,
på ljusa slingor.

Du lyssnar - jag pratar, 0-1.

Evighetslikt slingrar vårt inre sig
Genom molntystnad
Och dova kuddskrik
Vi slingrar oss
Som oändlighetens mjuka stavar
Runt hals - nacke - och mun.

Sedan in i ordet
Som kan både tala och tystna

Du pratar - jag lyssnar, 1-1.

Vad skulle jag skriva om,
Jo, att ge det man vill få
Innan man rövar bort
Dom inslagna gåvorna
Ur livets ödmjuka rum.

Då smälter vi samman
Till alla ord och alla gånger tystnad

Som kan bli den gamles sång...

To be continued

Del 2

Flamman i musikens hjärta
Slickar även människans blod rent

Jag vill höra alla skratta
På nyårsdagen
Vid tolvslagets erotiska fyrverkeri
Njutningens stämma skall härstamma
Ur årets samlag med
Relationen.

Dunkelt bidrar jag med mitt
Och dunkelt bidrar du med ditt
Till slut blir allas dunkel
Ett tätt samband mellan mörker och ljus
Eller en bro mellan mörker och ljus
Som vaktas av tryggheten, bara en ren luft.

Där kan vi sväva fram och tillbaka
Som ett lyckligt rus

Maybe to be continued

Del 3

Musik och människan tillhör
Tystnaden och ordet

Av Antoni Kempinski 11 okt 2002 15:15