Hon skrev till mig och sa att om jag vore en sak vore jag ett kalejdoskop. Jag funderade, stoppade in det i huvudet, skakade, tittade på det, skruvade, tittade, nu såg det annorlunda ut, men det var samma bitar. I en annan ordning. Jag körde två sekunders headbang including screwing och sen såg det helmysigt ut. Hon har rätt. Jag är ett kalejdoskop. Glasskärvorna är låtar, böcker, filmer, TV-program, funderingar, upplevelser...
Vi mejlar då och då. Och hon skriver så JÄVLA BRA! Hon är en poet. Hon har ögon som ser. Jag frågade henne varför hon inte skrev på Sourze. Hon svarade att det som var bra med Sourze var det som var dåligt med Sourze, nämligen att "alla får". Och att kommentarerna emellanåt såg ruskiga ut och att hon kanske fick sådana och var rädd för att det skulle göra ont.
Så, det var början på den här texten. Här kommer fortsättningen.
Om Elakpistol är entusiasm är Sourze entusiasm kapitalo. Pengar mina vänner. Pengar. Sourze dubblar priset, Sourze vill nå ut. Sourze vill växa, Sourze vill tjäna pengar. Jag är som Sourze, och ett kalejdoskop. Money honey.
Det förkortas KFIB och betyder Klubben För Inbördes Beundran och jag läser din text och du läser min och så kommenterar vi och sen blir vi kompisar och sen mejlar vi och så hoppas vi att vi ska bli upptäckta av någon med ett trollspö. Hon heter kanske Annika, hon heter kanske Belinda, han kanske är en kille som bestämmer vad som ska stå i hans tidning. Och vi skriver och skriver och skriver och ibland skriver vi skit och ibland skriver vi guld. Det kan vi göra på Elakpistol också. Eller så kan vi stanna kvar på Sourze. Eller både och. Eller hitta en ny sajt, göra en egen, dra igång diskussionsgrupper... Men vi vill synas. Sartre har jag aldrig orkat läsa, men det känns fräsigt att skriva hans namn.
Val.
Luta dig tillbaka nu. Var tyst. Nästa ljud du hör är din framtid. Hur lät det? Högt, lågt, entonigt, smygande, PANG? Hur lät din framtid som varit?
Nu fattar vi ingenting en stund.
Nu fattar vi igen.
Mest lästa-priset? Bort! Jag har vunnit en gång, Rentzhog två, det räcker nu.
Lyx pyx på Söder? Bort!
Men det hjälper inte. Inte tillräckligt. Inte om vi tänker sparade pengar. För att spara pengar måste det först komma in några. Hur? Abbou! Var är du?
Vi säger: Det är VI som är Sourze. Tänk om vi ÄGDE Sourze?
Nu talar jag för mig själv: "Jag fortsätter på Sourze." För, vet ni? Man kan säga det med ett leende. Säga att man är sourzinist. Men egentligen är det tragiskt på något vis.
Hej Sourze, överleva eller dö?
Hon skrev att jag var ett kalejdoskop. Hon borde skriva på Sourze. Hon är bra. Riktigt jävla bra!
Av Mikael Vestlin 09 okt 2002 16:12 |