Har pressen missat Soneraskandalen?

Sonerboken slog ned som en Hirsoshimabomb i det finska samhället i juni. Över hundra år gammal och anrik statlig telebolag hade blivit snabbt nästan konkursmässig och en anonym internetbok avslöjade missförhållandena i styrelserummet.

Den så kallade Soneraboken publicerades anonymt på nätet. I boken anger en eller flera författare delikata detaljer inifrån Soneras styrelse och VD-rum samt kritiserar kraftigt huvudägarens, statens roll. Boken dök upp under pseudonumen "Orädd" i den 26.6 och har sedan dess citerats flitigt av den tyngsta tidningen Helsingin Sanomat, samt flera andra redaktioner. Den har lett till offentlig tvättbyk och frågor till såväl ministrar och riksdagen. Detta tyder på att författaren vet vad han/hon skriver om och att i elitkretsar vet man att innehållet i boken stämmer.

Sonera var en av de stora och stabila statsägda bolag med bra vinster och omsättningar i en tillväxtbransch. I boken berättar man vad som hände i bolaget mellan åren 2000 – 2001 då en vinst på flera miljarder finska mark vände till förlust av flera miljarder. Detta sammaföll med nya chefer – framför allt Kaj-Erik Relander - och ny företagskultur, samt med satsningen på de tyska 3G umtslicenser som har kallats för den största felsatsningen i finsk företagshistoria. Enligt en radiostation hade alla finska hushåll kunnat få digitalboxar och tv–licenser betalda i ett decennium för dessa pengar, eller som staten hade velat rikta pengarna till sjukvården i stället så hade man kunna anställa över 10 000 sjuksköterskor för flera år för dessa pengar. Men nu gick de för imaginära licenser för en verksamhet som inte finns ännu utan att riskanalys gjordes, utan att man hade några strategiska planer eller någon ägar- eller aktieägarkontroll.

Det har kommit fram att vissa i styrelsen hade varnat för detta, men den "karismatiska" VD:n som hade försett sig med sina egna skyddslingar i organisationen ville inte lyssna och fick även statens representanter med sig. Den ansvariga ministern var helt enkelt inte insatt i tekniken och kunde inte göra bedömningar ur faktabas.

Författaren Peloton namnger de inblandade och ger plats och tidkoordinater som visar att någon från insidan har berättat vad som händer. För att försvara sig mot att bli kallad för en personangripare skriver han/hon:

"Det är fråga om så betydelsefulla saker att det är viktigare att avslöja och analysera dessa än att ta hänsyn till personer vars känslor kan bli sårade. Världen är en hård plats. Här måste man stå för det man gör och vara beredd att gärningarna kan komma fram i offentligheten en dag. Så är det särskilt i näringslivet. Och i politik."

Kyse on siinä määrin merkittävistä asioista, että niiden esiintuonti ja käsittely on mahdollisten yksittäisten ihmisten loukkaantumisia tärkeämpää. Maailma on kova paikka. Täällä on vastattava teoistaan ja oltava valmiina siihen, että teot tulevat mahdollisesti julkisuuteen jonain päivänä. Näin varsinkin yrityselämässä. Ja politiikassa.

Detta borde vara giltigt i Sverige lika mycket som i Finland.

Det som förvånar mig nu är att den svenska pressen och massmedier som har korrespondenter i Finland – och numera även finskkunniga sådana – har i dessa Sonera/Telia-tider helt tigit om Finlands absolut hetaste nyhet under hela sommaren och början av hösten; hur Sonera har skötts dåligt och hur man misstänker att en del av ledningen har gjort det med flit och vunnit på det.

Varför blir det inget scoop i Sverige? Det är ju svenska aktieägare som kommer att få betala. På vems sida står pressen?

Soneraboken på finska finns bland annat på
Länk: kotisivu.mtv3.fi

Jag har inte hittat någon översättning på svenska.

Av Johanna Parikka Altenstedt 09 okt 2002 14:34