Jag hade turen att få beskåda en av USA:s mest hatade och älskade personer i söndags. En man som blivit betitlad allt från konspirationsteoretiker till profet. Hans namn är Noam Chomsky och han är ursprungligen lingvist men mest känd för sin svidande samhällskritik mot sitt eget hemland och även sin kritik av mediernas rapportering. Främst har han kritiserat amerikansk utrikespolitik.
Det är fullt förståeligt att han gång på gång får titeln konspirationsteoretiker då de synpunkter han lägger fram får de flesta korrupta diktaturer att likna himmelriket i jämförelse med USA:s metoder. Något som strider mot de allra flestas uppfattning om USA:s utrikespolitik även i Sverige. I sitt tal i söndags så rabblade han, precis som i sina böcker, upp siffror och fakta i strid ström som var baserade på USA:s sanktioner och aktioner runt om i världen. Han gav även exempel på den logik och retorik Bushadministrationen använder och hur motsägelsfull den är. Så motsägelsefull skrattretande att det vid flera tillfällen lockade fram ett kollektivt suckande och nickande och skakande på huvuden och vissa fall så kunde man bara skratta lite lätt åt absurditeterna.
Att diskutera hans ståndpunkter kan man göra länge, men det tänker jag inte göra här. Däremot skulle jag starkt rekommendera att man läser åtminstone en av hans senare böcker innan man börjar kritisera hans åsikter. Oftast är det ganska långa resonemang med många källhänvisningar och exempel. Så att ta en eller ett par lösa meningar som man sett citerade i till exempel SvD:s ledare kan bli lika missvisande som när media gick ut och hävdade att en viss partiledare i Sverige påstått att svenska män beter sig som talibaner. Grova missuppfattningar baserade på alldeles för lite stoff alltså.
Inte mycket av det han sa i sitt huvudtal var någon nyhet, åtminstone inte om man läst någon bok av honom. Hade man däremot inte gjort det var det nog en hel del chockerande nyheter som borde fått även den mest blåögde att bli kritisk och tveksam. Så till viss del kan jag förstå att många gärna vill kalla honom konspirationsteoretiker. Kanske är det därför han ofta hänvisar till stora etablerade tidningar och ansedda journalister i sin redogörelse var han fått sina uppgifter från.
Efter föreläsningen hade publiken möjlighet att ställa frågor, men dessvärre hanns det inte med så många då han gav långa uttömmande svar på de frågor han hann få innan han var tvungen att sluta. Den fråga som nog lockade mest skratt var frågan vad han skulle göra om han fick bli utrikesminister för en dag. Hans svar var att han antingen var tvungen att göra det han förväntades göra eller bli avsatt direkt och kanske hamna i fängelse.
En annan fråga gällde Anna Lindhs inställning till att använda militära medel med stöd av FN om Irak inte samarbetade och tillät vapeninspektion samt verkade för nedrustning av dessa. Hans svar då var även detta en smula ironiskt då han påpekade att FN har en punkt med nummer 487 eller något liknande som säger att man ska arbeta för att nedrusta biologiska vapen och kärnvapen i alla länder som har tillgång till dessa. Det logiska vore då att tillämpa samma metoder i alla länder som har dessa vapen, vilket givetvis innefattar USA och vissa europeiska länder. Det han syftade på var givetvis att det är USA och västvärlden som avgör vilka länder som är farliga och i vilka man bör nedrusta, trots att det går emot FN:s regler som säger att man ska verka för nedrustning i alla länder.
En av de sista frågorna gav han ett svar på som skilde sig från resten på den punkten att det faktiskt var ett ganska positivt svar. Jag minns inte frågan exakt, men jag tror det var något i stil med om han såg några paralleller mellan Vietnamkriget och det förmodligen kommande Irakkriget. En sak han påpekade då var att inför Vietnamkriget fanns nästan inga protester alls. Protesterna kom först flera år senare när kriget hållit på ett tag. Idag hörs protesterna innan kriget börjat. Något har hänt, även om det inte är tillräckligt. Världen har mognat lite.
Kortfattat kan man sammanfatta det som att det var ett tal som gör en tillräckligt upprörd för att vilja göra revolt meddetsamma, samtidigt som vetskapen av att en man som denna har så många jämlikar i fråga om åsikter. En skara som dessutom verkar växa och som ger en hopp om att det faktiskt är möjligt att förändra världen till det bättre.
Av Tobias Jeppsson 26 sep 2002 18:46 |
Författare:
Tobias Jeppsson
Publicerad: 26 sep 2002 18:46
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå