Miljöpartiet gapar efter för mycket

Det finns ett gammalt talesätt som lyder: "Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket". Jag vill påstå att det är just detta talesätt som miljöpartiet Mp gjort sig själva till offer för.

Inte bara har de mycket allvarligt svikit sina väljare och sina uttalade föresatser inför årets riksdagsval, nämligen det att aldrig ge sitt stöd till en regering med kristdemokraterna Kd, utan de riskerar också i förlängningen att behöva krypa till korset utan några som helst förhandlingsmöjligheter. Miljöpartiet trängtar efter den specifika posten som miljöminister, men är det målet verkligen värt att sträva efter när det då istället kan komma att krävas att de ska vika sig i frågor såsom kärnkraften och familjepolitiken? Det kan faktiskt bli verklighet om vi får en regering med bland andra mp och kd.

Kom inte dragandes med att socialdemokraterna varit otydliga gentemot miljöpartiet, s gjorde nämligen redan långt innan valet klart att de aldrig någonsin skulle komma att bereda en plats i regeringen för mp. Otydligheten får istället mp helt stå för. Miljöpartiets illa förklädda förvåning och besvikelse över innehållet i "erbjudandet" från socialdemokraterna visar dessutom bara på att miljöpartiets strateger fortsättningsvis har mycket kvar att lära.

Hur kan riksdagens minsta parti, med eller utan vågmästarroll, få ett sådant storhetsvansinne som miljöpartiet i mitt tycke faktiskt ger uttryck för just nu?

När kommer dessa politiska charader att få sitt slut?

Av Linda Björling 26 sep 2002 10:35