Varför vi svenskar hatar norrmän

Sedan tusentals år har Norge varit en oviktig och i mångt och mycket värdelös landremsa, befolkad av sorgliga sällar utan vare sig vilja eller möjlighet till mer än att klubba sig en säl eller två till frukost. Efter vad man kan se har ni som nation heller inte ställt högre krav på er själva än så. Därom vittnar avsaknaden av kultur, arkitektur och vetenskap. Men istället för att sträva framåt och uppåt vände ni omvärlden ryggen. Kanske för att inte bli påminda om er egen låghet, kanske för att slippa konfronteras med det faktum att ni faktiskt borde kunna bättre. Där länder runt omkring pratade om upplysning och industri, sjönk ni allt djupare ner i er torftiga värld av valspäck och koftor.

Men så hände något. Någon högre makt tyckte att ni, ett av världens mest oföretagsamma och liknöjda folk, av någon outgrundlig anledning förtjänade en klapp på axeln. Ni hittade olja och blev rika.

Ni norrmän verkar tro att denna olja inneburit någon sorts vändpunkt för er som nation. Att ni plötsligt, tack vare denna ödets orättvisa nyck, på några fattiga år kunnat ta igen över tusen år av oföretagsamhet och bakåtsträvande. Och det är här problemet ligger. I omvärldens i den mån man över huvud taget känner till er och i våra svenska ögon är och förblir ni det eländigt tarvliga folk som i stort sett bara gjort sig känt för sin invandrarfientlighet och mästerstycket att bli världens största konsumenter av frusen pizza.

Det är därför vi svenskar ser så ointresserade ut när ni kommer i era fyravåningshus till båtar längs Bohusläns kust. Det är därför vi inte orkar prata med er om annat än vad ett tredagars liftkort kostar. Och det är därför vi kommer bli så jublande glada den dag er olja tar slut, era investeringar gått upp i rök och allt kan återgå till ordningen. Bara så ni vet.

Det här är ett bidrag till "Jorden runt: recensera ett land" på kategorin Resor.

Av Olle Sjödén 25 sep 2002 11:38