Starkaste minoritets-regeringen är fp

Vem som helst kan lätt föreställa sig att regeringskoalitionen fp, c, kd och miljöpartiet blir näst intill omöjlig. Hur ska miljöpartiet kunna samarbete med ministrar som har en" sådan människosyn som kd"? Båda språkrören betonade just detta argument i valrörelsen och gav därmed väljarna klart besked.

Och Göran Persson å sin sida deklarerade också helt tydligt i valrörelsen att någon ministerpost för mp inte var möjlig i en socialdemokratisk regering. Senare har detta bekräftats och socialdemokraterna får finna sig i att regera med stödpartiet dörrmattan menar en del vänsterpartiet om inte mp i sista hand också accepterar att bli en liknande dörrmatta som garanterar en socialdemokratisk minoritetsregering.

En socialdemokratisk minoritetsregering kommer därför att leva farligt. Stödet från miljöpartiet kan utebli så fort de kontroversiella frågorna dyker upp.

Göran Persson fick inte väljarnas stöd för en ren socialdemokratisk regering. Det var den fullmakt han sökte och gick till val på.

I regeringsförhandlingarnas sista skälvande minut återstår endast ett realistiskt alternativ; låt folkpartiet bilda en minoritetsregering med Lars Leijonborg som statsminister. Han kan lätt få de majoriteter som behövs för att styra landet. Det är knappast bara ett talesätt att partierna gått mot mitten. Både från vänster och höger har man i riksdagen anslutit sig till liberala ideér och förslag under flera mandatperioder. Och när folkpartiet var som allra minst myntades begreppet att alla tycker som folkpartiet men ingen röstar på det.

Nu är det dilemmat avklarad. Folkpartiet har fått ett kraftigt ökat stöd från väljarna och torde sannolikt kunna förvalta detta förtroende i regeringssammanhang.

Och nog borde väl socialdemokraterna känna sig väl till mods att ge folkpartiet denna chans. Det är bara att lägga ner rösterna och därmed stödja Leijonborgs val som statsminister. Kanske kan det vara början till en samverkan som kan ge ett bestående regeringsunderlag för en fp- och s-koalition. En utveckling som säkert skulle stödjas av väljarna som, efter årets alla krångligheter med regeringsförhandlingarna, tycker att de fått nog.

Av Stig Gustin 25 sep 2002 14:01