Polarn Parasit

Polarn P ringer hysteriskt en dag;
tidigt som fan.
Klockan är inte ens åtta.
Och har hittat billiga resor till stan, Polarn P has.

Har inte hört av sig på månader, men plötsligt blir det superviktigt
med SMS och e-mail och telefon.

Du kommer väl och hämtar på flygplatsen?
Visst. Betalar taxin hem gör jag också. Vi ses ju trots allt inte så ofta.

Presenten, Polarn P? Nej, inte det.

Och Polarn pustar ut. Har kommit för att vila. Inte för att hjälpa till att diska och laga middag.
Så klart. Och tar en klunk till av vinet jag har öppnat.
Inte dumt alls, prisar Polarn P.

Och har fått tillbaka på skatten. 15.000 spänn.
Och köper 4 par skor. 5 tröjor. 4 partytoppar, Polarn P does.

Och jag skyndar hem från jobbet. Fler påsar och kassar väntar därhemma.
Polarn P shoppar järnet. Både hon och pojkvännen har fått löneförhöjning.
Kammar hem en sisådär 70.000 spänn i månaden.

Och jag blir av med jobbet efter jul. Tough shit.
Polarn P låter mig betala kaffet - kan ju inte språket.

Polarn P snackar jobb; behöver ventilera och få medhåll.
Vill inte besvära pojkvännen. Sånt sliter på förhållandet.

Skål då!
Vi tar väl en drink till, va?

Och deras förhållande är så in i helvete bra
och grabben har största kuken i stan.

Å jag bäddar å visar runt å fixar och festar och ordnar.

Å snart drar P på semester igen;
3 veckor utomlands. För att få perspektiv.

Perspektiv, Polarn P.

Å där sätter jag P.

Av Anna Bergman 25 sep 2002 10:53