Det går en ledning från mitt hjärta till mina fingrar. Den här ledningen går via hjärnan. Bäst och snabbast blir det när jag låter hjärnan enbart fungera som en dekoder. Ingen censur. Och, som sagt, snabbt ska det gå. Annars tröttnar jag. Annars tröttnar ni. Som Uno i "Krockad" brukade säga: "Alla-balla-hatten-dida!"
Ja, då börjar vi då, jag och mitt hjärta. Pump up the volume.
Vad är sant och vad är inte sant i "Krockad"? Hade jag till exempel haft sex med tretti tjejer innan jag fyllde tjugotvå? Levde jag som ett romerskt ljus? Lurade jag de där proggrelikerna på den skönaste av dem alla? Gjorde jag det Mimmi?
Vad säger du Olle? Kommer du ihåg när du hälsade på mig där på sjukhuset i Lund? Första gången? Vi grät och visst kändes det som om det inte var sant? Visst gjorde det? Fast å andra sidan. Om någon sagt då: "Grabbar! Stoppa in dom där tårarna. Om en sisådär tjugo år så har du Robban släppt en bok om det här. Och du Olle, du är läkare." Visst hade vi undrat var han hade fått tag i sin tobak? Visst hade vi? Förresten, hoppas Beth Orton är bra på KB ikväll! Jag ringde dig vid femtiden. Din äldste son svarade. Du och din fru hade redan åkt ner till Malmö. Jag bestämde mig försent. Trodde inte jag skulle orka, och dessutom kände jag att jag förbrukat några ensamma kvällar i och med bokmässan och att min fru skulle tycka att livet var lite orättvist om jag drog iväg igen. Barnvakter växer inte på trän. Men så sa hon: "Ah, vill du åka, så åk." Jag ringde, men...
Ni får inga svar. Vill ni ha det? Finns det någon som vill veta PRECIS vad som är sant och inte? Finns det det? Ska vi snacka procent? OK, då gör vi det:
Nittio procent.
Har hänt.
Nu kommer Bob, Robert Zimmermann, Robban. THE bard. Han sjunger:
"The answer my friend, is blowing in the wind..."
Och jag fattar plötsligt vad det betyder. Nämligen att svaret, lösningen finns där. I vinden. Så jävla nära, men ändå så svår att fånga. Nästan ogripbar. Öppna fönstret, kolla närmsta vind, där finns det. Svaret. Det viktigaste är inte att du fångar det, utan att du försöker.
"And I tried, and I tried, and I tri-tri-tri-tri-tri-tri-tri-ed!"
Men jag blir aldrig tillfredsställd. Kvittar hur mycket jag får. Det räcker aldrig. Jag letar nya grejor, nya kickar, nya meningar, fångar dem, gör dem till mina, men det räcker inte, jag vill ha mer. Livet är större än vi anar. Livet är störst. Låt inte systemet och knektarna lura dig. Du och ditt liv är STÖRST! Drick varenda droppe du får tag i. Gör det.
Ni vet hon som ni skrattar i smyg åt. Hon som går på gatorna och inte ser riktigt klok ut. Går där och sjunger för sig själv. Som inte finns med i några böcker, som inte vill, som nöjer sig med fil, flingor och ett slitet exemplar av en gammal tjock bok hon läst hundra gånger. När ni inte ser så skrattar hon åt ER! Och hennes ha-ha-ha har en klang av insikt, ja nästan sanning. The fool knows. Det är inte henne det är synd om.
Oh, jag har drömt om det här. Få släppa en bok. Men, ni vet. Ni vet att jag gillar att börja en mening med de två ord som avslutade den förra. Ni vet också att jag gillar att börja nästa med de där två som inledde förra. Ni vet det. Men. Ni vet kanske inte att min bok är störst i mitt huvud. Att den kanske släpps, glöms bort, får usla recensioner... Men jag ska flyga en stund till. Det brinner nu. På tal om detta. Så här säger min förläggare till mig: "Micke, det här har jag berättat förut. Du måste lära dig att ta till dig det som folk säger om dig. Även när det är BRA saker." Hon är klok, hon pratar stockholmska, hon är ganska stressad.
Priftis! Visst brinner du! Din jävla besserwisser! Du är min idol. Skulle inte förvåna mig om du skriver en bok snart och bankar skiten ur mig i kulturspalterna. Annars kan du bli recensent. Din "recension" av UKK är den bästa recension jag nånsin kommer att få. Jag blir aldrig någon Priftis. Det är en sak som är säker. Robban/Micke 22 - utanför. Priftis 22 - innanför. Behövs coola snubbar på bägge sidor!
Vet inte om jag har fler ord nu. Borde skriva en sån där manual. "Vad händer när man får kontrakt?" Från 1A till 100C. Men jag har inte släppt boken än. Väntar en stund med manual. Men så här mycket kan jag säga: Inga kvinnor skickar bilder på sig själv i raff-set. Tidningarna ringer inte ner dig. Det tasslas inte bakom din rygg. Ingen erbjuder dig att skriva texter mot betalning. Fan, man borde blivit rockstjärna i stället.
Till sist:
Brinn.
Anpassa dig inte.
Leta efter dig själv i stället för ismer.
Men du:
Kör försiktigt.
Alla-balla-hatten-dida!
Av Mikael Vestlin 25 sep 2002 09:02 |
Författare:
Mikael Vestlin
Publicerad: 25 sep 2002 09:02
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå