Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

I skuggan av bilan

Tidens tempo.

Du låter dig minnas din barndom då allt kändes väl,
men vaggvisan klingar nu falskt och bär en asterisk
som gnager och biter och gycklar dig om du är frisk.
Ifall du är smittad av hetsen så tär den likväl
och de som vet bättre tar snabbt position som befäl.
Om fogden har störtats är du din personliga träl,
och för höviska skäl tör du stressa ihjäl.

Vem har väl tid att slå dank när det råder panik?
Nån annan kan ju hinna före och lämna ett spår,
skit samma hur illa det går och hur illa du mår.
Viktigast är att behärska en gynnsam taktik;
att medvetet tolka en blid komplimang som kritik
och omedelbart leverera en syrlig replik,
för man blir inte rik av en drömsk romantik.

Så jäktar vi sönder ett sekel för att vinna tid
i dygnets yttersta timme nummer tjugofem,
för vilse i själen för att kunna leta sig hem.
Melankolin kanske döljs men är knappast timid
där "älska och njut" bytits ut emot "hata och lid"
och allt är en fråga om att vara stor och rapid.
Om du hamnat på glid blir nid din likvid.

Nån säger att "offer är bara en roll man har valt"
och att "de som påstår sig lyda under tyranni
är bara en viljelös hop som ej törs vara fri".
Och kämpas det inte med vapen så görs det verbalt
att strida för stridandets skull är visst sunt och vitalt.
Skyr man att slåss kallas synsättet asocialt.
Det man vill är egalt eller nött och banalt

Att armbågar skall vara vässade har du förstått,
men vandrar du genom en inskränkt och snäv bulevard
så hjälper nog föga din klarsyn och upphöjda gard.
Att du knyter handen i fickan och kraxar "komplott!"
förärar dig enbart transport till en taskig schavott,
för fienden är gjord av luft just som hos Don Quijote.
Allt är lika bigott i koja som slott.

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs poesiskola.