Blöjåldern är förbi!

Jag har för mig att vi medelålders har en uppgift att fylla. Om inte annat så åtminstone vara strålande exempel på vad vi är. Egentligen är det obeskrivligt skönt att ha den turbulenta gungflyrika ungdomstiden bakom sig. Nu kan man makligt flyta fram som en bred flod och har tid att betitta stränderna som far förbi med alla sina olika stadier och skiftningar. Se andra stressa häcken av sig för att hinna med allt de föresatt sig ska hinnas med. Smaka och dofta i långsam kontemplation och dra en lättnadens suck över att slippa den eviga jakten på att hitta rätt i livet. Därför att det duger som det blev.
Det är banne mig bättre än ungdomstiden. En slags otium bestående av samlade erfarenheter, insikter och just den där stillsamheten att vad sjutton gör det om man inte är på rätt plats med de rätta människorna i rätt ögonblick när det finns andra dimensioner av vad som är lycka i livet. Att ha sluppit åratal av mens och jox med preventivmedel. Att få ha kul på madrassen så gumfläsket flyger. Skratta och skämta åt kroppens långsamma förfall. Det ska ju synas att man varit med om en del. Denna slätfejsiga oskuldsdyrkan och ungdomsfixering visar bara en brist på längtan efter den tyngd och det innehåll som erfarenhet har. Ett sökande där surrogatet blir artificiellt med verklighetsflykt och droger. Nu är tid att få ägna sig åt de sköna konsterna. Slippa springa i kapp med tiden och veta att barnen är vuxna människor mitt i det man är skadeglad att ha sluppit. Det måste ju gås igenom för att man nu ska veta att det är underbart att vara 50, tro mej!

Av Solveig Sjöskog 24 sep 2002 19:13