Penny - Del 2

Stearinljuset på bordet slocknade av luften som pressades åt sidan när jag reste mig. Från veken steg en liten rök-pelare som skruvade sig uppåt som en smal utdragen älva. När jag kom fram till min tjej tog jag tag om den lilla silver-ringen som hon hade i ena näsvingen. Med den andra handen lossade jag hennes hårspänne så att det rödbruna håret föll ner till axlarna. Jag lät hårspännet falla i golvet, tog sedan tag om hennes nacke och vinklade huvudet så att munnen pekade mot taket. Hon var två huvud kortare än jag och jag visste att hon älskade att bli kysst på det sättet.

– Kinden, viskade hon. Ta mig på kinden...

Jag släppte taget om ringen, kupade min högra hand och la den på hennes vänstra kind. Hon blundade och la sin hand utanpå min, och den bästa av alla känslor, trygghetskänslan, strömmade som växelström mellan våra kroppar.
– Så, det räcker, sa hon. Kyss mig nu.
– Ska bli madam, sa jag – och kysste henne utan att använda tunga.

När grevinnan lämnade bordet, tog jag tag om Pennys lår och rygg, lyfte henne upp i luften, for upp för trappan med hennes hår som släpade längs räcket, sparkade upp sov-rumsdörren som stod på glänt – och slängde henne i säng-en.
– Du är fanimej inte klok, sa hon och tog bort hårstråna som klistrat sig fast i mungipan.
– Jag vet, sa jag.
Penny satte sig på rumpan mitt i sängen med benen tätt ihop.
– Tänk om du hade snubblat i trappan!
– Jag snubblar aldrig, sa jag och kröp upp på alla fyra i sängen.
– Du är mysig när du kryper så, sa hon.
– Tycker du?
– Ja, det tycker jag, sa hon och slog ut med armarna för att ta emot mig med en kram.
Tyngden av kramen pressade ner våra kroppar i sängen. Penny hamnade på rygg med mig tätt intill.
– Får jag gissa? sa jag.
– Gissa du, sa hon.
– Trosorna med tigerränderna?
– Rätt. Du brukar ju gilla dem.
– Jag älskar dem, sa jag och knäppte upp en av de mitters-ta knapparna på hennes gräddvita skjorta. Efter hela raden svepte jag tygstyckena åt vars en sida och blottlade hennes svarta behå. Men jag lät bli att gå längre. Jag nuddade inte ens brösten. Istället grävde jag ner handen i bädden och lyckades efter viss möda få ner blixtlåsen i svanken.
– Du får höja på häcken om jag ska lyckas få av kjolen, sa jag.
– Då får jag väl göra det, sa hon – och bågnade med kroppen.

Nu låg vi i ett perfekt läge. Penny hade lagt sig tillrätta. Och jag låg på sidan med ena handen införd under den kudde som hon vilade huvudet på.
– Då ska vi se vad vi ska hitta på med ikväll, sa jag.
– Sluta dumma dig, sa hon. Du ska vara romantisk…det vet du väl.
– Trams, sa jag.
– Du kan säkert vara romantisk bara du vill, sa hon och log.
– Prata inte så mycket snygging. Kyss min fingertopp istället, sa jag och satte ett pekfinger över hennes läppar.

Efter att Penny fuktat mitt finger flyttade jag ner handen under tigertrosorna, särade försiktigt på skinnet som göm-de klitoris och letade upp den yttersta delen av klitoris med den yttersta delen av min fingertopp. Beröringen var minimal. Ett par kvadratmillimeter som mest. Med små cirklande rörelser satte jag igång att dallra med mitt finger över hennes mest känsliga punkt, som snabbt svällde i storlek.

Penny lät sitt huvud falla till sidan. Huden mellan hennes slutna ögon hade lagt sig i veck och hon såg ut att vara i en annan värld. Med munnen halvt öppen gick det att höra hur andningen blev mer och mer ansträngd.

Jag fortsatte med rörelserna. Fingret vandrade runt i pytte-små oregelbundna mönster samtidigt som resåret i trosorna spände mot min hand. Jag ökade aldrig trycket mot hennes klitoris. Jag sänkte det heller inte. Efter dryga minuten började hon röra sitt underliv och försökte på så sätt att självmant öka trycket. Då förstod jag vad som höll på att hända. Jag gjorde en blixtsnabb omgruppering av handens fingrar och vandrade in i henne med lång- och pekfinger. Så djupt det gick. Så långt in att mina knogar blöttes och det började rinna mellan dem. Efter det drog jag sakta ut fingrarna.
– Du får inte, du får inte göra så, du får inte sluta, mumlade hon.
– Jag vet, det är därför jag gör det, sa jag och kysste henne på kinden och började vissla.
– Vad visslar du?
– Det hör du väl, sa jag och sjöng det enda jag kunde av låten: refrängen: Penny Lane is in my ears and in my eyes.
– Tycker du att jag ser ut som en busstation? sa hon och drog skjortan över sina bröst.
– Vad snackar du om? Jag sjöng ju om dig.
– Du sjunger om en busstation, en hållplats.
– Gör jag inte alls, Penny Lane är ingen busstation, det är en tjej, det är ju dig jag tänker på.
– Är det inte alls, sa hon och rullade runt på sidan med ryggen vänd mot mig. Jag är ingen hållplats, om du nu fattar symboliken.

– Vad i helv…
Snabbt som en iller for jag ner för trappan, slog mig ner vid datorn och knappade på sökmotorn in: ”beatleslyrics”. Sedan letade jag upp texten till Penny Lane och insåg vilket fruktansvärt misstag jag hade gjort. Jag gjorde en utskrift av texten och gick med tunga steg upp för trappan. Väl uppe, stannade jag i dörren.
– Förlåt, sa jag.
Penny sneglade över axeln. Det gnistrade i hennes ögon.
Jag satte mig på sängkanten. Efter en kort stund kände jag en lång nagel rispa mig i nacken.
– Kom och lägg dig här hos mig, sa Penny.
Jag la mig på rygg sidan om henne.
– Det är lugnt. Du trodde verkligen att det var en tjej va?
– Ja, det gjorde jag faktiskt. Jävla beatles.
– Men så är du ju heller ingen romantiker, sa Penny och fnissade.
– Nej, definitivt inte. Åt helvete med romantiken. Och åt helvete med beatles.

Penny förde sina fingrar genom mitt hår, kysste mig i pannan och tog av sig skjortan. Behån åkte av; trosorna slängde hon åt sidan. De landade på sänglampans skärm och med ens blev mysbelysningen ett faktum. Blixtlåsen i min gylf drog hon ner med tänderna och nu fanns det inget som kunde få stopp på henne. Hon satte sig grensle över mig.
– Nu jävlar, sa hon. Nu är det erotik på hög nivå som gäller.
– Jag gillar när du svär, tigerhona.
– Helvete, satan, kräk, skit. Är det så du menar?
– Exakt så, men du glömde fitta och kuk.
– Fitta, kuk.
– Härligt, åt helvete med romantiken.
– Ja, åt helvete med romantiken.

Penny blev med barn den där kvällen. Nio månader senare födde hon vår dotter, Emilia, som i skrivande stund rycker mig i benet under skrivbordet. Jag och Penny? Ja, vi älskar varandra mer än någonsin. Nu finns det inga hållplatser i hela världen som kan få stopp på oss i sängen.

Skribentens anmärkning: Denna berättelse är helt och hållet hämtad från min fantasi. Min älskade Penny finns alltså inte i verkligheten och hon har heller ingen koppling till någon av mina före detta flickvänner. Hon är en hägring, en dröm, en illusion. Sedan vill jag ta upp en annan sak. Jag har en känsla inom mig som säger att vissa delar av texten kan, av andra ännu okända, stämplas som pornografiska. För mig personligen är dessa stycken inte en fråga om pornografi, eftersom jag inte har haft som syfte att väcka sexuell upphetsning eller göra Penny till föremål. Min ständiga målsättning är att skriva ”sanningen”. Författarskolan är en bra avdelning på denna sajt och det vore därför beklagligt om det skulle dyka upp en obefogad debatt som inte kommer att göra annat än smutsa ner. Detta betyder inte att jag är rädd för hård, konstruktiv kritik. Det är snarare tvärtom. Så, det var det hela. Nu är mitt förebyggande försvarstal klart.

Detta är ett bidrag till Sourze kulturs författarskola.

Av Jonas Nilsson 20 sep 2002 15:56