Homosexuell utan att svika Bibeln

Med anledning av Liselott Lindgrens inlägg om omöjligheten av att vara kristen om homosexuell sänder jag - som teologisk konsult i Ekumeniska gruppen för kristna homo och bisexuella EKHO - följande svar:

Nej, menar företrädare för så kallad klassisk kristen tro biblicism och fundamentalism och pekar därvid på skapelseordningen och enskilda bibelställen. Men många inom EKHO anser att kärleksbudet Matt. 22:37-40 utgör den högsta normen i Skriften samt att skapelsen ej är statisk utan fortgår alltjämt.

Tydningen av Skriften är beroende av vilken bibelsyn man har. Själv är jag anhängare av den historisk-kritiska modellen och anser att bibeln skall läsas som en historisk källa och tolkas kritiskt. För att klarlägga vad som menas skall här tre texter granskas:

3 Mos. 18:22, 20:13

Du skall inte ligga hos en man som man ligger med en kvinna. Det är en styggelse.

...

Om en man ligger hos en annan man som man ligger hos en kvinna, så gör de båda en styggelse. De skall straffas med döden, blodskuld vidlåder dem.

Dessa verser ingår i helighetslagen 3 Mos. 17-26.

Här återfinns Skriftens klaraste förbud mot sexuellt umgänge mellan personer av samma kön män. Det är en styggelse inför Gud. Förbudet mot företeelsen har inte endast moralisk innebörd; det är även religiöst betingat. Genitala handlingar mellan personer av samma kön är något avskyvärt för Herren. Medan de förekommer i grannländerna är den främmande för Jahve och hans folk. Avhållsamheten är till för att avgränsa Israel från andra folk - man måste bevara sin etniska egenart. Att den religiösa identiteten är lika viktig framgår av 18:21 där Israel förbjuds att ge barn som avgudaoffer åt Molok.

Inför försök att överföra texten till moderna förhållanden kan en jämförelse med 18:19 vara värdefull; där förbjuds samlag med kvinnan under hennes menstruationsperiod. Detta förbud vittnar om en annan tid och andra synsätt än de idag rådande. Ännu tydligare blir detta om man betänker att både mannen och kvinnan skall "utrotas ur sitt folk" 20:18. Straffet för sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är döden 20:13.

Den som i sin syn på homosexualitet vill följa Gamla testamentet bör alltså yrka på dödsstraff för homosexuella handlingar och - i konsekvensens namn - anbefalla straff för samlag under menstruationsperioden.

Rom. 1:26-27

Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav män det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig straffet för sin villfarelse.

Paulustexten talar om vad som blir konsekvensen om man medvetet väljer bort Herren till förmån för avgudar.

I Rom. 1:18-32 är poängen att Gud prisger avgudadyrkare åt onda lustar och begär. Bakgrunden till texten är den av det omgivande grekisk-romerska samhället influerade positiva inställningen till sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. Män - även kvinnor nämns i sammanhanget - var gifta men hade samtidigt erotiska förbindelser med andra män vid sidan av äktenskapet, ofta ynglingar.

Varken ogudaktigheten eller den sexuella utlevelsen är något konstitutivt. Det rör sig i båda fallen om ett förhållningssätt som man medvetet valt. Verbet byta ut betecknar en aktivitet genom vilken man lämnar något till förmån för något annat. Här handlar det om hedningarnas felaktiga beteende.

I det medvetna valet lämnar man "det naturliga umgänget" för ett "onaturligt". Naturargumentet står för skapelseordningen. Men man bör dock vara försiktig vid användningen av detta begrepp; i 1 Kor. 11:14 angriper Paulus mäns vana att bära långt hår med hänvisning till "själva naturen".

För den nutida kristne homo/bisexuelle faller både argumenten avgudadyrkan och det medvetna valet bort. Han/hon har ofta varit troende så länge det går att minnas. Man väljer inte en homo/bisexuell läggning; den upptäcks - ibland mycket tidigt - som en redan befintlig identitet.

1 Kor. 6:9-10

Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Ingen som lever i otukt eller avguderi eller hor eller män som ligger med män, ingen som lever i tjuvaktighet och själviskhet, ingen som dricker, som är ovettig och utsuger andra - ingen sådan får ärva Guds rike.

Staden Korint var känd för sin sexuella lösaktighet. Bibelstället ingår i en lastkatalog.

Inga orättfärdiga får komma in i Guds rike; bland dessa nämnd otuktiga, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare och sådana som hänger sig åt sexuellt umgänge med personer av samma kön.

Den grekiska termen malakos betyder mjuk; i överförd bemärkelse får det innebörden vek. Därmed avses sannolikt veka "feminina" män och gossar som utnyttjas sexuellt av andra män.

Arsenokoites är förmodligen den som tar initiativet till sexuell samvaro med andra män och gossar jfr sv. gosseskändar.

Uttrycken representerar alltså den passiva respektive aktiva parten i sexuellt umgänge mellan män och ynglingar. I båda fallen rör det sig troligen om promiskuitet.

I NT-81 har de grekiska termerna sammanförts till en och översätts till "de som lever i homosexualitet". Detta är en uppenbar anakronism. Översättningen i Bibeln 2000 lyder "män som ligger med män". Uttrycket svarar bättre mot grundtextens intentioner.

För att gå in på den vidare betydelsen av begreppet malakoi användes termen i antiken av bland andra Philo. Han avsåg med malakoi en man som gift om sig med sin exhustru med mera. Ordet användes om män som ansågs vara karaktärssvaga i något avseende och vars beteenden därför betraktades som klandervärda och respektlösa.

Halvor Moxnes gör en intressant iakttagelse om könsroller och sexualitet i Medelhavsländerna.

Mannens maskulinitet var hans största ära, och den blev symboliserad av hans sexuella roll. Han blev därför angripen i själva sin mansroll vid anklagelser om att hans kvinna bedrog honom med en annan man han blev hanrej, eller vid anklagelser eller om att hans egen sexuella roll var kvinnlig. Anklagelsen om att vara mjuk, vek det vill säga omanlig eller att vara passiv partner i homosexuella förbindelser, kunde lösrivas från sammanhanget med sexuella förhållanden. Det kunde helt enkelt användas i överförd betydelse för att drabba en man i hans makt i sociala och politiska konflikter. Sådana anklagelser blev betraktade som en slående form att angripa en motståndare och kunde anpassas till vanliga utskällningar.

Att uttrycken i dessa kataloger är allmänna betyder därmed inte att de är allmängiltiga. Snarare betyder det att de blivit lösrivna från ett konkret sammanhang och blivit fördömande stereotyper. De har inte någon egentlig moralisk argumentation. Istället bygger på de på det som är kulturellt accepterat som självfallet galet inom en miljö och fungerar som karakterisering av de andra eller som marginalisering av avvikare. Sådana listor berättar därför om vilka som blev fördömda i en miljö, men ger oss lite hjälp för etiskt tänkande. Det är uppenbart att de inte kan vara någon modell för kristen reflektion över moraliska spörsmål. Halvor Moxnes, "Bibelen og homofile", Homofile i kirken. En utredning fra Bispemøtets arbeidsgruppe om homofili, Oslo 1995, s. 100.

Ovanstående är ett utdrag ur en PM, skriven av mig och utgiven på EKHO-Stockholms hemsida. Av denna framgår att varje text måst tolkas, då den skall tillämpas på samtiden. Det torde också vara klart att man kan vara kristen och homosexuell utan att behöva förneka sin sexualitet. Andra uppfattningar präglas av ett biblicistiskt/fundamentalistiskt synsätt.

Av Barbro K Gustafsson 19 sep 2002 14:19