Ville titta i stjärnorna

På äldre dar - bor vi nära Helsingborg - härifrån avgår Sundsbussarna till Helsingör - ett trevligt utflyktsmål. Tåget transporterar oss till kungens by på 50 minuter. Danskarna har en särskilt sätt att titta på sina pensionärer. De betror dem fortfarande att ensamma åka runt och därför säljer de ett tremånaderskort för 270 Dkr. och man får åka hur mycket man vill - dock inte i "myllertiden." Det är den tiden då det arbetande folket skall åka till jobb och sedan återvända hem. Med detta kort i fickan kommer vi ut mycket.

En dag hände detta.

Astronomen och astrologen Tycho Brahe har fått ett planetarium uppkallat efter sig i Köpenhamn. Detta skulle jag och min "skatt" besöka. Det var en av de våta - kalla och stormiga oktoberdagarna.

Det hade berättats att hela taket skall vara en biografduk och varje timma visas film. Inga spelfilmer. Endast filmer från rymdfärder och liknande. Inkomna - våta - frusna. Hustrun sur eftersom vinden rufsat hennes lockar.

Vi gick fram till biljettluckan. Här residerade en ung flicka - tittade upp från sin veckoavisa - förklarade glatt - allt utsålt hela veckan.

Då vi inte kunde bli surare - började det överläggas om alternativ lösningar på resten av dagen. Utomhusaktiviteter var inte att tänka på.

Måltid låg närmast på programmet kom vi överens om.

Skaffa taxi var blott en dröm - återstod endast apostlahästarna.

Efter hundra meter gick vi förbi Imperial nordens största biograf. Folk fanns innanför dörrarna - där såg varmt och gott ut - vi slank in. Sista gången vi såg en på biograf - var på sextiotalet. Klart vi stod som inresta från landet och gapade. Vi hade kommit in i en katedral. Trodde vi.

Rundturen slutade vid biljettluckan. En yngling frågade om vi hade intresse av ett besök - filmen som skulle visas var ny och hette "Zorros hämnd". Numrerade platser samt nedsatt pris för pensionärer. Vem kan motstå alla dessa argument så plötsligt stod vi där med reserverade platser till salongen. Det fanns tid till en kopp "cappuccino" innan entrén.

Röd - stor - vacker - imponerande med många - många stolar. Nej - inte stolar - vilfåtöljer. Det gick att lägga benen i kors och sitta upp eller falla tillbaks - stolen följde med kroppen som en gammal vän.

Först reklam - som orskade ett återbesök i kiosken för inhandling till den gottsugna hustrun. Varför skall också danskarna tillverka "chokladpaddor" som kvinnan i mitt liv inte kan motstå.

Nu drogs ridån ifrån och duken fick liv av att filmen började.

Ljudet kom från 36 högtalare runt om och ville man se hela filmen fick huvudet gå som på en tennismatch. Oj - vilket äventyr.

Undrar hur det kommer att se ut om 40 år - när vi skall gå nästa gång?

Min hustrus svar på frågan: "Vad tyckte Du?" var:

"Detta biobesök kräver en Hof och en Gammeldansk."

Så avslutades denna dag. Även ett stycke med marinerad sill
intogs före resan hem till våra "salonger".

Av Lennart Ekman 18 sep 2002 17:54