Centralstimulerande lögner

Jag har väggar och murar
Höga likt påtända drömmar
Lika svaga i förnimmelsen
Starka som tårarna på din bädd

Förankrade i fragment ur inget
Centralstimulerande lögner
Måste stå emot denna enda gång
Simulerar en kanske gräns

Trojanska hästar invaderar
Lögner fogas samman med sanningar
Centralt stimulerad fixeras möjligheter
Ta dem bakom min linje först

Här kan jag kriga om jag måste
Här kan jag inte förlora just nu
Här bäddar jag till en sista smörjelse
Centralt desorienterad minns jag detta

Lidelser är mina vägar framåt
Jag ger er min dödsstöt i gåva
Taggigt buren in i mitt blod
Centraliserar jag min stimulering

Kall och oren ställs jag här
Föraktad för min styggelse
Mig själv ställd i försvar
För min existens och tillvaro

Tack min Gud för detta helvete
Jag tror verkligen på dig just nu
Du måste finnas om de kan döma mig
Ingen vet hur hårt de dömt

Åter igen själv i förnimmelsen
Ditt varma anlete blir min ikon
Jag följer dig nu mitt stimuli
Centrerad i periferin

Se mig återvända på stråk glömda
Se mina likar döma er på er bädd
Se mitt värv ta form i era drömmar
Ni kan inte döma utan att döma er själva

Döm nu om ni vågar
Jag gav er visdomens bittra mynt
Två sidor av vem och vad vi är
Förakta mig och ni föraktar er själva

En fixerad existens stimulerad av lögner
Ett liv i periferin av ett centralt problem
Självförnedringens paradoxala element
Kom och se på er själva och finn er i det

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs poesiskola.

Av Mattias Ander 16 sep 2002 09:26