Norr om landsvägen del 2

Hustrun har alltid velat ha hund. Naturligtvis fick hon en silverpudel dvärg. Kallades Cherrie. När hon fick valpar behölls en som var så liten och eländig så den gick inte att sälja. Bara fantasier - som jag låtsades tro på.Därför blev det fler och fler hundar i vår familj. När vi flyttade in på gården hade hustrun tre vuxna tikar. Alla med stamtavla och inregistrering i kennelklubben. En flicka som arbetat på hotellet och hjälpte till vid inflyttningen hade en katt - denne fick fyra stycken ungar. Dessa lät hon bli kvar då hon skulle börja ett nytt jobb.

Ett hönseri i närheten skulle byta besättning och här köpte vi 20 hönor. De lade äggen lite hur som helst. Absolut inte i de reden jag med stort besvär gjort i ordning till deras inflyttning. Men trivdes det gjorde dom - ifrån den trånga buren till stora hönsgården var ett långt steg. De lade fler ägg än vi kunde äta. Vad var att göra - jo - när livsmedelsbilen kom på lördagar bytte vi ägg till stora kladdiga kakor och festade om riktigt. Djurparken utökades med kycklingar - kalkoner - ankor och gäss. Inte som i arken ett par. Nej 25 av varje sort. Hur man skulle föda upp dem. Biblioteket fick bestå med litteratur i såväl fjäderfäets ve och väl samt dess sjukdomar. Några samtal till veterinären blev det och svar fick jag. Även besök. En dag kom han i bil - vad han ville - endast titta på krögaren som blivit statare. Vi fick mycket skoj ut av samtalet och det var inte sista gången han stannade till.

Alla växte och frodades - bara en anka dog för oss. Den hade ramlat på rygg och fick lunginflammation.

Varje dag hade hade sin rutin. Hustrun och jag delade på sysslorna. Öppna för hundarna - då kom katterna in - öppna för gässen - de kacklade högst - de försvann och först till kvällen kom de tillbaka. Grisarna skulle ha klöver - detta högg man med lie ett stycke bort. Sedan utfordrades alla i tur och ordning.

Sist fick vi själva frukost.

Vi miste också två kalkoner - inte genom sjukdom - de blev mördade. En kväll när det regnade och blev tidigt mörkt hade kalkonerna gått in i ladugården istället för sitt hus. Låt vara tänkte jag - här kan dom sitta. Dagen efter fattades två. Då vi letade fann i några fjädrar och 4 ben i en av stiorna. Detta hade vi aldrig trott om grisar - men så var det.

Du skall klippa vingarna var det någon som sade - ok - sagt och gjort. Vi höll klippte - men var fel ute - vi klippte båda vingarna. De flög lika bra - men inte så långt - de fick mellanlanda oftare.

Det skulle vi gjort på kycklingarna också - men vi lät dem gå omkring fritt - de flög över staketer ut och in i hönsgården. Inga ägg blev det och vi börja undra. Tittade i reden varje dag.

Så såg jag två komma nedflygande från halmen på loftet. Här fanns det ägg i massor. Tyvärr oätliga. Efter saxen och klippte - nu bara ena vingen - fortfarande kunde de flyga men inte så högt som till loftet. De gamla hönsen hade slutat värpa så det var med glädje vi fick nya leverantörer.
Hustrun gick omkring och hitta deras gömställen både här och där. Nu blev det "äggakaga" och plättar igen och kaffebröd om lördagar.

Tiden gick och vi var inne i september. Det regnade oftare - gården blev lerig - slaktaren hade varit här - sex svin hade rest till slakteriet. Nu kom det sig att vi började fundera på om vi skulle klara vintern här - ensamma med bara skog runt oss.

Återigen ringde telefonen och ett långt samtal började. En bekant hade satsat pengar i ett fartyg som skulle till Teneriffa och här börja sända svensk radio. Om dagarna skulle båten gå runt ön och på kvällarna diskotek. Restaurangen var ledig för en ringa penning. Med betalningen från slakteriet - försäljning av fjäderfä blev det en andel och pengar till resan. Svägerskan passade hundarna - grannen lovade sörja för katterna. Så bar det åstad - men det är en annan historia.

Av Lennart Ekman 13 sep 2002 17:43