En Kubist för två del 1 av 2

Jag bläddrar i IKEA-katalogen. Jag vet precis vad jag söker, men jag vill se bokhyllan en gång till. Imorgon ska jag åka ut och köpa den. Givetvis kommer jag att köpa massa annat också, sådant jag inte är i behov av men ändå måste ha. Jag har redan tagit ut pengar från bankomaten. Jag har förstås mitt American Express, men jag har lovat pappa att inte använda det. Och givetvis har jag redan gjort det i smyg på annat, som öl. Man vill inte verka snål och tråkig när man går ut, och när man står där på småtimmarna brukar jag låtsas att jag ser dåligt och slänger upp A.E istället för mitt VISA. Jag får inte klar syn igen förrän räkningen dimper ner i brevlådan. Och då står ögonen ofta ut ur ögonhålorna som tagna ur en Tom och Jerry-scen.

Utrymmet för bokhyllan är redan skapat. Det gjorde jag förra veckan. Det gjorde jag faktiskt innan jag visste att jag skulle ha råd med den. Innan jag tog beslutet fullt ut ringde jag pappa för att rådfråga. Jag nämnde inte tomrummet jag ordnat till på ena väggen och jag sa inget om att jag kanske behövde hans ekonomiska hjälp om en vecka eller två, när jag förmodligen kommer att inse att jag räknat fel. Vilket jag alltid gör. Vilket han alltid vet. Han vet också att nästa gång jag ringer och låter extra ynklig då slutar samtalet med att han kontrolläser mitt kontonummer.

Jag kanske borde läsa en av alla böcker som ligger på golvet, väntades på en bokhylla, men jag orkar inte resa mig ur soffan. Fjärrkontrollen är närmare min hand och det gör TV:n till en vinnare idag. Jag skulle egentligen slänga ut TV:n genom fönstret, om jag orkat. Sedan skulle jag kasta ut kläder som ändå ska till Myrorna, och lite skor. Därefter skulle jag skrika ”Och kom aldrig tillbaka, ditt svin!”. Jag har alltid velat göra det där. Och då man är singel får man sällan tillfället, men varför ska jag egentligen vänta på en man som gör mig illa? Jag behöver ingen man för att kasta ut något genom fönstret, ingen annan ursäkt heller för den delen. Jag gör det. Jag öppnar ett fönster och väntar till en liten grupp av människor står utanför sedan slänger jag ut en sko. ”Där fick du, din apa, för att du inte var putsad!” skriker jag så grannarna på andra sidan gatan öppnar sina fönster och skriker åt mig att hålla tyst. Uppgivet går jag tillbaka till soffan. Jag gjorde det! Inte för att det var så kul som det verkade, men jag har iallafall gjort det. Det är alltid något. Bättre att ha det gjort än ogjort, antar jag. Undra vad det var för sko jag kastade?

Soffan jag sitter på är inte min. Inte än på ett och ett halvt år. Det är någon dansk långivare, som skickar mig inbetalningskort varje månad, som äger den. Fast jag har redan betalat i ett halvår, så en av dynorna kanske är min nu. Dynan jag sitter på känns väldigt mycket min. Ja, den är verkligen min. Det finns en liten nästan osynlig chokladfläck på kanten. Inte vill väl danskarna ha den? Nej, den här dynan är min. Definitivt. Och den tänker jag somna på nu.

På något sätt, hur vet jag inte, har jag tagit mig till sängen under natten för jag vaknar här. I min säng, alltså. Jag önskar att jag inte vaknat än på några timmar. Men det var tydligen dags att slå upp de blå. De behövde väl andra intryck än våta drömmar. Inte för att jag kan minnas att jag hade någon sådan, men det skulle förklara den blöta fläcken på kudden. Jag kanske drömde om en läckerbit som fick mig att dregla. Nåväl, in i duschen var det.

Det finns väldigt få saker som ger mig sådan ro som en dusch. Förutom om jag har sällskap. Då ska jag både duscha och hålla in magen samtidigt. Det finns vissa regler när det gäller magen. Jag sover aldrig riktigt på sidan om någon håller runt mig. Magen blir så där nertryckt till madrassen av trycket från rymden, som en klump deg. Verkligen osmakligt. Jag ligger på rygg eller mage, då är magen som snyggast, eller mest undangömd, kanske jag ska säga.

En ensam tandborste står i ett glas i sällskap av en tandkrämstub vars innehåll utlovar vitare och friskare tänder. Oavsett om det hjälper eller inte tar jag en klick på tandborsten och börjar borsta, på samma sätt med samma rörelser som alltid. Höger framsida, höger baksida, vänster framsida, vänster baksida, framtändernas framsida och slutligen baksidan. Jag sätter ner tandborsten i glaset igen.

Jag tar deodorant, höger armhåla, vänster armhåla. Kontrolluktar och visst luktar det tårta. Sedan är det bara håret kvar, som jag rufsar till med fingrarna. Jag tittar mig en extra gång i spegeln och konstaterar att det får duga. Det är inte så stor chans att det blir så mycket bättre ändå.

I byråns andra låda ligger mina trosor fint uppradade i färger och typ av trosa. Jag rafsar åt mig ett par vita boxer. Idag ska inga kläder provas, så bekvämlighet framför yta. En låda ner ligger strumporna i små söta bollar. Boll nummer två, ett par vita tunna bomullsstrumpor, plockas upp. Matchar trosorna. Som om någon skulle märka. En helt vanlig stickad tröja samt ett par jeans hämtar jag från garderoben. För ovanlighetens skull är de faktiskt där, och inte på golvet i något ogarderobiskt rum.

Jag tittar ner på mina ett år gamla byxor och panorerar i huvudet hela shoppingrundan jag skulle vilja göra på NK. Jag ser redan alla kassar som står innanför dörren när jag kommit hem och lagt mig på soffan för att vila mina trötta fötter. Jag saknar den känslan.

Vissa lördagar när suget tar överhand brukar jag duscha, fixa till mig och klä mig för en heldag på stan. Sedan traskar jag iväg. Jag känner stan och alla affärer kalla på mig men när jag är tillräckligt nära för att nästan gå på det, svänger jag av mot Slottsskogen och går en lång runda. Så lång att jag nästan får den där känslan i fötterna. Men det krävs kassar innanför dörren för att den helt ska infinna sig. Eller en bokhylla från IKEA.

Innan jag tar på mig min jacka väljer jag noga ut ett par skor som är bekväma, men inte allt för bekväma. Den där känslan är viktig. Dessutom inser jag att det fattas en sko, en av mina favoriter som kostade mig massa pengar. Undra var den är? Jag får leta senare helt enkelt.

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs författarskola.

Av Bettina Jagorstrand 13 sep 2002 09:53