Lyckan kommer, lyckan går

Frågan huruvida alla trevliga människor är vänster är ju egentligen så idiotisk att den inte förtjänar ett svar. Min text handlar mer om sättet på vilket vi förhåller oss till oss själva, vår omgivning och vår omvärld än om det finns några lyckliga människor bland dem som röstar på moderaterna. Och om det är möjligt att radikalt ändra inriktning i livet och skaffa sig nya värderingar utan att byta sida politiskt. Till protokollet att jag inte sa att den förändringen nödvändigtvis behöver ske från höger till vänster.

Jag skrev för att jag ville försöka sätta ord på de känslor jag har nuförtiden, om vad som är viktigt och hur det har påverkat många saker i mitt liv, bland annat hur jag ska rösta på söndag. Jag skrev den också för att jag var nyfiken på vilka reaktioner den skulle få. Det var spännande att se kommentarerna ramla in, men tyvärr var det ingen som läste texten på det sättet som jag avsåg, även om ett par stycken var ganska nära. Texten var inte tänkt som en debattartikel, jag ville faktiskt inte få igång en diskussion utan det var mer ett sätt för mig att berätta hur jag tycker och tänker. Därför har jag heller inte svarat på några kommentarer utan bara suttit lugnt tillbakalutad och läst vad som skrivits, och jag blev milt sagt förvånad när jag såg att någon svarat på min text.

Jag är övertygad om att Jonas Ångström är både trevlig och lycklig, för att inte tala om skärpt, påläst och retoriskt skicklig. Det där sista är en av anledningarna till att jag inte tänker ge mig in i någon politisk diskussion med honom, det var ett tag sen jag fann nöje i att bli tillintetgjord i skriftliga meningsutbyten, politiska eller andra. Och om det är någon som till äventyrs fortfarande undrar om jag verkligen inte tror på lyckliga högermänniskor så vill jag bara säga att självklart, givetvis, ingen tvivel som saken, inget snack om kanhända, går det att vara lycklig och tillfreds även om man tycker att skattesänkningar och äganderätt är enormt viktiga saker.

Mina grova generaliseringar, och infantila försök att insinuera att det inte skulle finnas några lyckliga människor till höger om v bottnade i en uppriktig undran om det verkligen är så att man kan vara "fri, lycklig och tillfreds" och ändå bry sig om, till synes själviska och oviktiga saker. Svaret på den frågan är återigen: Ja, självklart. Var och en blir salig på sin fason och tro det eller ej, men jag inbillar mig inte att jag är förmer än någon annan, jag försöker bara förstå hur folk tänker och framförallt hur jag själv tänker och vad det egentligen var som fick mig att tänka om.

Till sist vill jag säga till Ångström att jag är glad att du inte äter spädbarn till frukost, det är alldeles för svårsmält så tidigt på dagen, och att jag absolut kommer att fortsätta vara lycklig oavsett vem som vinner valet på söndag. Min personliga lycka är inte avhängig av vem som har makten utan är mer beroende av hur pass sann jag är mot mig själv.

Lycka till!

Av Kajsa Kallio 12 sep 2002 16:44