Where r u from?

Jag får ofta den frågan.
Vet inte varför.
Jo, jag pratar inte engelska med den dialekt dom pratar här nere på Nya Zeeland.

Jag står mitt ute på ett fält i ett ösregn hos en ko som har vänt ut och in på sej själv vid förlossning, hennes kalv ligger död bredvid henne på marken. Kalven var för stor och hennes innanmäte hänger bakom henne. Kon ligger ner och är så borta att den inte ens reagerar. Hon är groggy och ögonen har nästan vänt ut och in på sej.
Ögonvitorna blänker.

Jag har ringt efter en veterinär som gett rådet att ta med hinkar med varmt vatten och några stora handdukar, jag ska väta en handduk och lyfta upp hennes innanmäte som hänger utanför och linda in det i en blöt handduk. Ska sen möta veterinären vid uppfarten till mjölkladan för att visa väg ut till hagen. Jag tar en trailer efter den fyrhjuliga farmbiken, mc på fyra hjul. Laddar upp med hinkar och handdukar och kör sen ut till kon i hagen.

Bonden som jag jobbar hos och jag hjälps åt att lyfta kons innanmäte och lägga varma blöta handduken under och sen svepa in som ett paket. Sen kopplar jag ifrån trailern och kör ner till vägen och möter veterinären. Veterinären frågar om det är okej att ta sej ut till hagen med hennes höga fyrhjuliga jeep. Jag nickar och startar farmbiken och hon kör efter ut i terrängen. Vi sliter och jobbar, mest veterinären som får lirka tillbaka innanmätet och det är ett hårt jobb med armarna hela vägen inne i kon för att styra allt rätt igen.

Vi ger kon näringslösning och försöker få henne på fötter för at transportera in henne inomhus så hon inte ska ligga och bli kall i regnet men hon är alltför borta för att kunna resa sej. Vi får ta dit en traktor och koppla en lyftanordning till hennes bakdel som drar up henne i en traktorskopa och sen köra henne in i en lada så hon får värme och kan vila i lugn och ro. Veterinären vet inte om kon ska klara sej genom dagen men vi hoppas.

Då när vi är klara så kommer bondens fru med kaffe till oss.
Vi har ju kämpat i ösregnet i flera timmar. Vi har inte pratat med varandra utan mera bara sagt vad som ska göras, ta tag där, dra där, knuffa där, håll den här, hämta mera näringslösning i bilen, vik in frambenet och gunga henne och så vidare. Nu pratar vi med varandra för första gången på riktigt.

Veterinären tittar på mej och säger: ”Where r u from?”
Jag pekar tvärs över hagarna, på avstånd syns taket på ett vitt hus med gröna detaljer. bonden vänder på huvudet för att inte visa att han flinar. Veterinären säger: "Jag menar: Where from!?"
Jag säger: "I know what you meant, just joking, Sweden."
veterinären säger att hon tippade mej som kanadensare.

I affären frågade dom om jag var holländare. En maorigrabb på mitt nya jobb tror jag är engelsk och frågade om jag bodde nära drottningen i England. Den indiska tjej jag jobbar med nu trodde jag var skotsk. En annan indisk tjej frågade om jag var norsk! Jag pratade engelska med norsk dialekt för att visa skillnaden, allmänt jubel. "How can you tell that I am Norweigan?" Hon frågar hur länge jag varit här och säger att min engelska är bra. Jag ställer då en motfråga och undrar hur länge hon varit här. Hennes svar är 10 år, jag säger att hon pratar bra engelska och hon tar det som ett retsamt skoj och skrattar åt mej. Hennes engelska är egentligen usel, men det kan jag ju inte säja.

Dom flesta säger at jag låter som en kanadensare och inte som en svensk, dom kan inget om Sverige och känner inga svenskar men varför säger dom då at jag inte låter som en svensk? Tänker dom på the Swedish chef i mupparna och tror att alla svenskar pratar som han? Hemska tanke!

Nya Zeeland är ett mångkulturellt land med folk från hela klotet men ändock så vet man inte var Sverige är och kan inte skilja det ifrån Schweiz.

Jag ringde på en platsannons och en snipig pommie-engelska frågar: "Where r u from?" Pommies är sådana som kommit från England till NZ. Jag svarar Morrinsville helt sanningsenligt för jag bor där. Kvinnan har inte humor och säger att platsen är tillsatt. Det är helt Okej med mej för vem vill jobba med någon som inte har humor?

Ingen vet något om Sverige och det säger dom ingenting alls.
Men alla frågar dom var jag kommer ifrån, varför? När dom sen till exempel ska presentera mej för någon så säger dom: "This is Suz she is Swiss! "
"Swiss!
It is f---ing Swedish!
You know the land of ABBA and Absolut Vodka and Volvo and Saab and Rednex and Roxette and Bjorn Borg and SKF and Alfa Laval."

Varför är det så viktigt att veta var på jorden man fötts?
Speciellt när man bara känner sin egen gata och inte har varit nånstans utanför det land man bor i och det svar jag ger ändå inte spelar någon roll. Varför spelar det roll för dom att veta var jag är född och varför stör det mej när dom tror att Sverige och Schweitz är samma sak och inte ens vet var det är på en karta? Jag hade kunnat sagt Danmark eller Bolivia och det hade inte gjort någon skillnad.
Fast det är ju samma sak när svenskar som vet att jag är i Nya Zeeland frågar om jag sett många känguruer; det fins inga känguruer här, det är i Australien.

Att fråga var man kommer ifrån, är det att visa artigt intresse för någon att påpeka att ens dialekt inte är 100 procent okej? Vi har nog noterat att du inte pratar som dom infödda, minsann och det ska du veta ?!

Av Suzanne Ek 08 sep 2002 10:51